söndag 28 juni 2009

Alldeles, alldeles för tidigt

Honungspojkens fina lilla kompis i ett helt annat land, men med exakt samma diagnos har lämnat den här världen. Alldeles, alldeles för tidigt. Lite mer än ett år fick hans familj låna honom.

Våra tankar och tårar är med dem.

kl.

6 kommentarer:

  1. Therese28 juni, 2009 12:27

    Ibland känns orden mer fattiga än annars... Barn ska helt enkelt inte lämna livet före sina föräldrar! Tänker på Honungspojkens kompis och hans familj, och på er.


    Kramar

    Therese

    SvaraRadera
  2. cpmamman28 juni, 2009 13:52

    Räkna in tankar härifrån också... Det går aldrig att vänja sig vid den oändliga tomheten man känner med då ett barn lämnar oss för tidigt. När barn ifrån min cplista dör känns det som en del av mig dör med dom. Poff, bara försvinner och kvar finns smärta som aldrig går över.

    Till kvällen tänder jag ett ljus för en avlägsen familj i ett annat land.

    SvaraRadera
  3. Gugge28 juni, 2009 14:13

    Det är så sorgligt när ett litet barn lämnar livet på jorden alldeles, alldeles för tidigt.
    Och för er som har en liten älskling med samma diagnos berör det förstås särskilt mycket och väcker oro och sorgsna tankar.
    Kram på er / Gugge

    SvaraRadera
  4. LillaBarn28 juni, 2009 14:15

    Usch, mina med. Det är så orättvist att det inte finns ord för det.

    SvaraRadera
  5. emve28 juni, 2009 16:36

    Usch vad sorgligt! :(

    SvaraRadera
  6. Anonym28 juni, 2009 21:51

    Bara ett år... Ska tända dagens andra ljus, mitt i sommarvärmen. Det första var ett dopljus för vår lille plutt. Krama pytte riktigt mjukt från mig.
    Tant Hanna

    SvaraRadera