Att ge plats åt den som har

Sådärja. Då var magröntgen avklarad och allt såg bra ut. Och idag har vi haft en riktigt bra dag - första dagen på väldigt länge med en pigg och glad och nöjd liten kille.



Tänk om det kunde få vända lite nu. Då kanske min ork och mina ord kunde börja smyga sig tillbaka. Men i väntan på att orden som tryter ska återvända så kan man ju se till att ge plats åt den som har:

Ni måste bara läsa den här vackra, viktiga texten som smulgubbe skrev häromdan! Och när ni ändå är där inne så kan ni väl skicka en hälsning till lilla febriga krigarprinsessan så att hon blir frisk snart.

Det kom ett brev...

...och det var inte från försäkringskassanellersjukhusetellerhabiliteringen. Det var från Honungspojkens söta kompis Adam (med lite hjälp av Eric). Titta vilket underbart hjärta han gjort!



Man kan inte bli annat än varm om sitt eget. Det behövde jag alldeles särskilt idag, efter en gråtig natt. Och dag.

Ni var några som undrade hur vår lille superhjälte kunde stå så stadigt av sig själv i ståskalet. Bilden var ju förstås lite arrangerad. Inte retuscherad direkt, men en morfarhand finns med där bak som stöd. Nu väntar vi på en slags ställning (hip) som kommer snart.

Men.

Först måste vi tillbaka och justera ståskalet. Honungspojken fick ett brett, fint resårband som skulle hålla magen på plats, lite specialanpassad för hans vida varierande bukmått. Men på nåt märkligt sätt blev det där resåret ändå på tok för tajt...

På schemat för morgondagen står kontraströntgen av tunntarmen. Det står i kallelsen att undersökningen kan ta upp till fyra till sex timmar. Kul.

Apropå hjärtan så är februari alla hjärtbarns månad. Honungspojken har tack och lov ett helt litet hjärta, men det finns många andra barn som inte. Här är Hjärt-Lungfondens insamling för den som vill.

Lite sisådär med inläggen

Hej bloggen och alla tappra läsare som tittat in här den senaste tiden. Det har varit lite sisådär med inläggen på sistone, men desto mer med magen. Kan hända blir det lite stillsammare på bloggen en tid framöver. Vi får se - det beror helt på magen och orken.

Men även om orken tryter och orden sinar så händer det förstås saker ändå. Som idag. För idag var det dags för Honungspojken att inviga sitt sprillans nya ståskal. Titta vad stilig han blev! Och har vi riktigt tur så kanske magen får lite hjälp av att kroppen hålls upprätt. Men det högg till i hjärtat för en sekund att se honom stå där, precis som vilken ettåring som helst. Då kom de där tankarna på vem han hade varit om inte om...




Jo, det var en sak till. Tusen, tusen tack till er som skriver och delar med er av omtanke och kloka råd! Det betyder så mycket för oss.

När magen inte mår bra

När magen mår bra mår alla bra. Men det betyder också det omvända: När magen inte mår bra mår ingen bra. Där är vi nu. Magen fortsätter krångla och vi är trötta allihopa. Men tröttast av alla är nog Honungspojken. Mitt i allt håller vi på och höjer epilepsimedicinen och sista tiden har det varit tätare mellan sovstunder och gråtattacker än mellan leenden.



Igår fick vi lov att avbryta mötet med Habiliteringen och jag fick sätta mig i badrummet med en ledsen, skrikande liten pojke. Det blev tre lavemang på en och samma dag och det känns inte alls bra, men Honungspojken bara skrek och skrek och inget hjälpte förrän magen tömdes. Idag pratade jag med en doktor och nu ska vi testa mjölkproteinfri kost - igen. Ordinationen är att ge ett lavemang var tredje dag. Hur vi ska göra för att trösta honom däremellan fick jag inte riktigt ner på papper...

Sen tänkte jag att jag skulle ringa örondoktorn och dietisten och sjukgymnasten men jag orkade liksom inte ta sats. Och så borde jag träna ryggen. Den känslan är jag inte ensam om. Här skriver Skalmans mamma om detta ständigt dåliga samvete.

Apropå trötta, värkande ryggar så var det någon som undrade över Honungspojkens längd. När Honungspojken var tretton månader vägde han lite över tolv kilo och var drygt 85 cm, så det är en riktigt lång kille vi har. Han ligger tre kurvor över snittet och är nästan lika lång som en medelstor tvååring. Inte helt lätt att kånka på. Så jag säger som Skalmans mamma: Jag vet.

Heja Stora Bloggpriset!

Då var det klart. Ikväll utsågs vinnarna av Stora Bloggpriset. Jag vet att vi är många som hejar på Abbe och nu har det gett resultat.

Ett stort grattis till allas vår favorit! Välförtjänt vinnare i kategorin "Vardagsliv & Fritid".

Heja Abbe är en underbar blogg och jag är helt säker på att vi är många föräldrar med egna små kämpar som blir alldeles extra glada över att just Abbes pappa vann. Om någon här ännu inte känner Abbe, så in och läs!