Men även om orken tryter och orden sinar så händer det förstås saker ändå. Som idag. För idag var det dags för Honungspojken att inviga sitt sprillans nya ståskal. Titta vad stilig han blev! Och har vi riktigt tur så kanske magen får lite hjälp av att kroppen hålls upprätt. Men det högg till i hjärtat för en sekund att se honom stå där, precis som vilken ettåring som helst. Då kom de där tankarna på vem han hade varit om inte om...
Jo, det var en sak till. Tusen, tusen tack till er som skriver och delar med er av omtanke och kloka råd! Det betyder så mycket för oss.
Inlägg
58 kommentarer:
Så fin han är i sitt nya ståskal.
Jag känner er inte, men jag följer eran blogg varje dag, och lilla pojken gör mig alltid glad. Hans utstrålning ger intryck, Tänker på er
=) se gott ut,men han ser allt lite förvånad ut.En helt ny upplevelse.<3
Hej!
Jag har aldrig kommenterat förut, men sen en tid tillbaka följt bloggen om er tappre lille honungspojke. Ville bara lämna ett avtryck och en kommentar från min 4-åring när hon såg bilden på honom i ståställningen.
- Mamma han ser ut som en superhjälte.
Kram Madelen
Ååh vilka föräldrar ni är! Han får det bästa av världen...
Vilken fin kille ni har!
han ser ju ut att ha vuxit flera cm! du är så duktig honungspojken! kramar från mig och Dev
Lille prinsen!
Han är så fin.
Min äldste pojke är flerfunktionshindrad och gravt autistisk. Vissa dagar kan jag inte heller låta bli att fantisera över hur livet hade kunnat vara.
Jag tror att man måste tillåta sig det.
Min pojkes mage blev otroligt mycket bättre när vi slutade med gluten, kasein och soja. Det tog dock flera månader innan resultaten visade sig fullt ut.
Jag hoppas innerligt att er lillprins mage får bli bättre snart.
Kram från Fredriks mamma
Vilken tapper riddare han är er honungspojke!
Hoppas att magen håller sig lugn nu. Håller tummarna!
Åh vilken stilig liten grabb ni har :) ännu finare att se honom stå nu.. Har följt bloggen ett tag, men inte gett mig till känna förns nu.. Hoppas att lilla magen bättrar sig :) kramar
Wow vilken kille, så fin han är i sitt nya ståstöd..
Förstår dina tankar, men då hade han heller inte varit den fina kille ni har idag :-) Han är underbar och ni som föräldrar är underbara..
Kram Mia
Han ser så stor ut :) Jättefin! Kramar
Tänkte precis samma sak som Madelens son: superhjälte! Det gäller väl hela familjen, förresten. Honungspojken valde verkligen rätt föräldrar!
Vilket toppenskal! Till en toppenkille! Hoppas att den stående positionen hjälper den lilla magen lite så han får det lättare med den. Kramar till världens finaste Honungspojke
supersnyggt ståskal. jeansmönstret är ju coolast, helt klart. fina lilla honungskille!
Verkligen jätte-fin kille! Vad bra beskrivet, att när orken tryter och orden sinar blir det stiltje på bloggen, kunde inte sagt det bättre själv! Jag hoppas ni har en bra tarmterapeut, som jag skrivit innan har jag ju ett barn med hirschsprungs sjukdom (genetisk tarmsjukdom) och hon bajsar i stort sett inte själv men vi sköljer varje dag och tack vare det så är hon faktiskt oftast glad och hyfsat kry. Hoppas som sagt ni får bukt med lilla magen, fråga gärna om du har frågor! Jag hjälper gärna till om jag kan, kram Caroline
så otroligt stor och stilig kille!
Så fort dom får stå upp blir dom helt plötsligt såå stora. Ja tänkt om är nått så ofta intog mina tankar mer förr än nu men försvinna kommer de aldrig göra! stor kram till er
Hej! Idag blir det bara en fråga - HUR håller Honungspojken balansen i ståskalet? Tippar man inte? Funderar på hur man själv skulle klara det... jag är imponerad! Hoppas vinden vänder snart, så ni får lite medvind och tid att vila upp er ett tag.
Vilken stilig karl!
Hoppas han gillar att stå. Här har det alltid hänt något med magen när han stått. Hoppas på lika hos er.
Fiiin! Blandning av skepsis och stolthet ser det ut som. Men hur ska skalet användas? Hur kan han stå utan att falla bakåt?
Nu är det snart vår och om inte magmediciner hjälper så kommer garanterat vårsolen att lindra litegrann i varje fall! /kram Anna Su
Det var fint att få sen honungspojken stå. Tänk vad han ska tycka det är fantastiskt nu när han kan få stå också. Jag brukar kika in här varje dag och jag blir alltid lika glad då det finns ett nytt inlägg. Du skriver så fint om din lilla honungspojke.
Vad roligt att få stå upp! Helt ny vinkel att se på världen från! Tänkte tipsa er om en bok som jag nyss läste. Den heter "När träden avlövas ser man inte längre från fönstret i vårt kök". Handlar om en familj med två stycken multihandikappade barn och deras sätt att se på livet och fixa vardagen. Kämpa på och hoppas magen håller sig lugn. häls. Anna
heja honungspojken!!
Han har verkligen växt en massa! Skönt för honom att komma upp lite och se allt från ett annat perspektiv! Ni kämpar på jättebra puss lillkillen från oss!
Vad himla stilig han är. Underbart. Jag lovar, det kommer göra skillnad. Bara att han får komma upp och se världen ur nya synvinklar.
Men jag minns känslan...
så stilig han är och vilken stor kille!!! Hoppas verkligen det kan hjälpa magen lite iallafall. KRAM
Vilken kämpe ni har! Tittar förbi ibland och blir alldeles varm och gråtfärdig samtidigt.
Wow, vilken duktig kille! Han ser så stor ut där han står =).
Tror absolut att magen kan få lite skjuts av att stå.
Är också nyfiken på vad han ska få för ståhjälpmedel till skalet?
Kram
Så söt han är:D En liten goding:)
Vilken stor kille! Ser ut som värsta Starfightern i sitt fina skal.
Att tänka "tänk om..." händer inte så ofta längre för mig. Victor är som han är och jag skulle aldrig byta honom mot en annan frisk pojke. Victor vet inte om nån annan sorts liv än det han har och jag har också accepterat det och försöker göra dom bästa valen för honom.
Jag tycker vi människor jämför oss för mycket med varandra ändå. Alla liv är unika och man borde fokusera på vad som är bra för mig/vår familj/våra barn och inte tänka så mycket på hur andra har det och vad dom gör.
Superhjälte var väl ett fantastiskt omdöme! Och svåra tankar om om måste finnas. De blir en del av att vara förälder till ett speciellt barn. Det som är kan man inte ändra, men man kan få styrka av att dela dem med andra. Och som du vet är vi många som beundrar er fina pojke precis som han är. Kram Masarinmamman.
Värsta coola grejen till den finaste av killar.
En helt ny värld som kommer att öppna sig.
Nya horisonter att blicka ut över.
Jag måste hålla med Madelens dotter , han ser ut som en superhjälte =)
Hoppas ståskalet kan hjälpa magen att fungera bättre!!
Vilken superkille i stålkostym!
Jag undrar som många andra över hur stadigt han står och håller upp huvudet jättebra! Fin kille, han står bättre än vilken ettåring som helst!
Anmaja
Helt klart en superhjälte! Och ni är superhjälteföräldrar, även de dagar som orken tryter!
WOW, vad stor han har blivit! =)
Låt inte bloggen bli en press för dig, du har så det räcker. Vi finns här ändå, ta den tid du behöver! Kram Prinsmamman
WOW, va duktig han är! HEJJA!!! =)
Kramar från oss!
Wow vilken fin kille! Han ser något fundersam ut...;-D
Har ni en hip oxå till skalet så ni rejsa lite?
Ang magen har ni säker redan kollat allt men ändå tänkte jag höra om ni gjort allergitest gällande soja o andra baljväxter? Min dotter hade problem i flera år med magen men jag tjatade till mej en test o det visade sej att hon var super allergisk mot soja, efter tre veckor med rätt kost blev hon helt okej, men tål fortfarande inte soja.
Erika
Kära, finaste jag förstår att det hugger. Varma tankar till dig och finaste Hugo.
De där tankarna kring "tänk om" kommer nog att dyka upp lite då o då,tyvärr. Jag jobbade med en tjej m autism, tourettes mm i flera år och jag minns när hon var 19 och det var studentfirande i stan när jag cyklade till jobbet. Då gick tankarna: Där skulle hon ha varit idag, på ett lövat lastbilsflak med blommor o mössa... Antar att känslan var ännu värre hos hennes föräldrar. Men HON visste ju itte det! Hon levde sitt liv som vilken dag som helst, vissa bra andra sämre. Så låt känslan komma, känn in den och släpp. Honungspojken är sin egen person, så bra precis som han är! Stor kram.
Jösses så stor han blev på en gång. Ingen lite bebis längre. Superhäftigt!! Heja Honungspojken!
Heja snygg-killen! Jag håller med, både han och du och pappan är superhjältar i ordets rätta bemärkelse. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa din blogg.
kramar
petra
Halloj igen.))
Men så fin han är ock vilket grejer som finns idag, han har växt mycket, så lång ock stilig.)))
Hoppas ni all mår bra massor med kramar
:))))
Tilly 2 barns mor <3 <3
Heja honungspojken! Är så grymt imponerad av er alla 3! Vilka kämpar ni är! Ni inspirerar mig att göra det bästa av vår speciella situation med en liten speciell kille i familjen!
Det du skriver betyder SÅ mycket för oss som läser!
Tack för att du delar med dig av ditt liv med fina fina honungspojken!
Kram från Fia
Förstår att det är dubbla känslor och att ni aldrig har fått tid att riktigt sörja att det inte blev som det var menat och ska vara. Men lilla honungspojken är så tuff med sitt ståskal. Som hämtad ur en Star Wars film!
Kram Lotta
Vilken grej - ståskal!
Han ser så go' ut!!
Varma kramar till er!!
/Kristina
Vad härligt att få se världen ur en annan vinkel!! Han måste ju ändå vara ganska stark, håller han upp huvudet själv? Duktiga duktiga lilleman. Sånadär jobbiga "tänk om" måste man få unna sig ibland, men de hjälper ju oftast inte tyvärr. Snarare tvärtom. Men man kan ju inte sluta att tänka så ibland.... Kramar
tusen tack för din härliga kommentar. betyder massa! Ja jag tror det komer bli bra dock väldigt ångestladdat att lämna den gamla känenr jag så många minnen osv men den kommer ju ändå finnas kvar. Känner att namnet inte riktigt gör rättvisa! hoppas ni får en underbar helg! massa kramar
Men så stilig!!!
Så stolt och fin :)
Kram Nina!
Du/ni har en jättefin son! All styrka till familjen <3
Tänk att få se världen i stående position.
Fin kille heja er alla.
Hej igen!
Nu har jag haft lite tid att titta i din blogg, och tittat tillbaka i tiden lite. Du skriver så gripande. Det är som att vara där på nåt sätt... Tårarna rinner.
Ni har en alldeles underbar liten kille! Fast det vet ni ju redan...
Kram Nina!
Du skriver så fint och modigt.
Wow, tjusigt, Honungspojken! :) Min Lillfis står i sitt skal en stund varje dag, måste säga att det gör en hel del nytta för magen, då hon har väldigt lätt för att bli förstoppad. Så, vi är hängivna fans till ståskalet! :D Hoppas att Honungspojkens mage blir bättre snart! Massor med kramar till er!!!
Som många säger, att stå brukar vara riktigt fint för magen. Hoppas det blir så för Honungspojken också.
Och sötare och sötare blir han. Jag är så nyfiken på hur han reagerade på att stå, det måste ha varit spännande att helt plötsligt få nya perspektiv och känna andra saker med hela kroppen.
Pussa söta fina Honungspojken på pannan!
Hej,
Jag blev tipsad om din blogg för ett tag sen och tänkte kika förbi här när jag hade en stund över. Jag började från början och fastnade direkt, kunde inte sluta läsa förrens jag läst alla dina inlägg. Allt jag skulle göra den kvällen blev bortglömt och jag somnade sent. Du har en så underbar blogg om en underbar kille. Tack för att du delar med dig till oss!
Riktigt fin i sitt ståskal!
Vilken fin liten kille du har :) Hoppas allt går vägen! Många kramar!
Hej du! Ville bara säga att du och ni ger oss läsare så mycket med. Ni gör verkligen så att man värdesätter livet och får perspektiv på sina egna problem. Vad har jag att gnälla om egentligen liksom?
Jag är ledsen för dina "om tankar". Om finns hos oss alla. Livet leder oss på en snårig väg och på nått vis löser väll sig allt. Vill jag tro. Kramar till er och lille honungspojken. (Än en gång igen så är det ett sånt gulligt litet namn, ler varenda gång jag kommer in här.)
TACK för era ord! Ni är fantastiska!
Vad lång och ståtlig han är eran lilla Honungspojke. Han är ju nästan som en vanlig ettåring, bara lite annorlunda.
Styrke kramar till er, camilla
Skicka en kommentar