onsdag 31 mars 2010

Allt för Martin

En kväll för nån vecka sedan såg vi en dansk dokumentär som gick rakt in i våra liv. Allt för Martin hette den och handlar om Martin som fick en svår hjärnskada efter förlossningen och blev multihandikappad och beroende av hjälp dygnet runt. Dokumentären följer Martin och hans mamma under 17 år, fram till hans död. Den lämnar ingen oberörd, särskilt inte när man känner att den kunde ha handlat om en själv. Så det var många tankar som väcktes när vi såg den och vi pratade länge, länge efteråt.

Länge har jag också suttit vid datorn nu och försökt formulera hur det kändes att titta på dokumentären, utan att hitta ord som räcker till. Men jag vill iallafall rekommendera alla er som läser här att se den! Den är sorglig, men fylld med väldigt mycket kärlek. En film om livets skörhet, som alla människor borde se.

Reprisen sänds på påskdagen, 4 april kl 11.20, SVT1. (Den går inte på svtplay.)

Läs också här vad några andra kloka och starka mammor har skrivit om dokumentären.

10 kommentarer:

marie - Från en prematurmammas hjärta - sa...

tack för tipset. den tiden ska jag verkligen försöka att komma ihåg!

Mia sa...

Jag såg den också.....tror inte jag gråtit så mycket på länge. Vilken fightermamma och vilken härlig pojke. När jag la mig den kvällen sa jag till mig själv "Tyck inte så himla synd om dig själv för att din son har adhd, vissa mammor har sina barn så mycket kortare tid på jorden. Var glad att ditt barn är "friskt"" vilken käftsmäll!

♥ ♥ ♥ bambi ♥ ♥ ♥ sa...

Jag har också sett den (för någon månad sen) och jag grät massor. Vilken stark och modig mamma! Den visar verkligen hur stark kärleken till ens barn är! Även om barnet inte ens kan säga "mamma" eller visa kärlek på något annat sätt, så är kärleken till ens barn oändlig och villkorslös och så VACKERT!

Anonym sa...

Ni är så snälla och starka att jag ibland undrar om det finns en högre mening med att just ni får en gudagåva som lille honungspojken för att visa världen att det finns mer än det som vi vanligen väljer att se. KRAM och glad påsk!

cp-mamman sa...

Ja den stack en djupt in i hjärtat. Många tårar under den timmen men också en hel del kärlek.

LillaBarn sa...

Den hade jag velat se tror jag. Ända problemet är att jag bara blir så ledsen av att kolla på såna dokumentärer, så det kanske är bra på ett sätt att jag är här borta just nu! Kommer hem snart, den 14 April far vi härifrån. Hoppas det är vår då! Hoppas ni mår bra allihop, och glad påsk!

Elin sa...

En väldigt vacker dokumentär. Skrämmande på samma gång, vi kände också igen oss väldigt.

Tack för tid på repris, ska jag framföra till min mamma som missade den.

Kram från Elin o Molls.

malene sa...

Jo, jag såg filmen när den gick på tv för några veckor sedan och jag skrev om den (såg mig här på din sida) och du var en av mammorna jag tänkte på när jag skrev mitt inlägg. Många kramar och tankar till dig och din familj. Malene

Skalmans mamma sa...

Jag har spelat in den. Ska se den någon dag när jag är hemma och orkar. Kan tänka mig att jag kommer att känna igen mycket...
Kram min vän!

Anonym sa...

Tack för tipset, såg dokumentären idag. Så underbar! Jag grät hejdlöst.
//Nenne