söndag 29 augusti 2010

Det är som att det tar stopp

Hej på er därute!

Förlåt. Det blev visst en betydligt längre bloggpaus än vad jag tänkt. Har lite dåligt samvete för att jag låtit Honungspojken sitta där i sin trånga flytväst och för att jag lämnat er utan förklaring. Hundra gånger har jag tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva något, men inte. Det är som att det tar stopp.

Har funderat mycket på bloggens vara eller inte vara och övervägt om jag ska fortsätta eller ej. Att skriva kostar på. Särskilt när man skriver från sitt inre och samtidigt vill behålla sin integritet, en inte helt lätt balansgång. När jag började med min blogg ville jag skriva naket och ärligt rätt upp och ner. Sätta ord på det i livet som inte gick att förstå. Tankarna som sprängde mig inifrån blev till ord och har med tiden stillat sig en aning. Sen har jag inte velat skriva om allt som händer i vårt liv och det har gjort att jag under perioder inte skrivit alls. Inläggen har blivit glesare och glesare.

På ett sätt känns det som att jag har berättat min historia och behöver sätta punkt, iallafall för en tid, precis som när man skriver en bok. En blogg är liksom en ständigt pågående process, som alltid hänger över en och kräver, fast man vet att man inga skyldigheter har.

Samtidigt har den här bloggen och alla som läser och skriver här betytt så oerhört mycket för mig. Därför vill jag inte avsluta den, utan fortsätta skriva, men bara när orden kommer. Till att börja med om vår sommar och Honungspojken som växer så det knakar. Vi har haft fullt upp, med både roliga och jobbiga saker, och jag vet inte i vilken ända jag ska börja. Får väl ta det i lite små etapper nu när hösten börjar smyga sig på. Imorgon börjar Honungspojkens pappa jobba, och om en vecka börjar Honungspojken på dagis.





Lite glada bilder från i sommar

18 kommentarer:

Maria sa...

Va roligt att ni är tillbaka. Saknat er!

Inna sa...

Du beskriver så bra - känslorna man har när man bloggar! Men det är ju precis så att man ska bara skriva när orden kommer...
Va himla söt han är er pojke, spännande att börja på dagis!
Kram!

Madde sa...

Åh vad roligt att höra att saker och ting flyter på relativt bra. Spännande för honom att börja på dagis, ett stort steg i rätt riktning.

Sköt om er och även om blogginläggen kommer lite sällan så är det skönt att höra att ni mår bra.

Kram Madelen

Trollets mamma sa...

Sötaste Honungspojken! Har tänkt på er massor i sommar, och hoppats att allt varit väl med er. Spännande för Honungspojken med dagis!

Men du - skriv bara när och om du orkar och vill. Visst är vi många som tänker på ser och gärna ser blogginlägg, men det är faktiskt ingen rättighet vi har! Och du har ingen skyldighet att skriva. När och om du skriver är jag glad och tacksam för att du vill dela ert liv och er finaste skatt med oss, men det måste alltid vara ditt val.

Stor kram till er alla tre, och puss på Honungspojkens panna!

Nina sa...

Fina killen! Nästa sommar blir det ny flytväst! ;)

Vore tråkigt om du försvann, men det viktigaste är ju att det känns okay för dig. Jag är iaf glad om det kommer ett litet inlägg då och då.

Må så gott!
Kram Nina!

Sonja sa...

Har saknat er, hoppas ni hör av er nnångång i alla fall!

Anonym sa...

Hej på er! Vi läsare överlever även om inte bloggen går på högvarv. Lovar!!! Och inte glömmer vi Honungspojken för det. Lovar (igen)!!! Kram på er och ses snart igen hoppas jag //Anna Su

Charlotte sa...

Hej Honungspojkens familj! Roligt att höra av er igen. Klart att livet måste få äga rum utan att bloggas om. Men samtidigt är det alltid skönt att höra från er...

Ibland tycker jag att livet tar så mycket tid och att tänka om sitt liv tar så mycket tid att orken att formulera för andra får komma i andra hand. Det är väl rätt sätt att prioritera tänker jag. Så jag tycker att du gör rätt.

Fast jag är ju självisk också, så jag vill ju gärna uppmuntra att skriva när du har orken =)

Skriv när du orkar! Lovar att jag läser iallafall!

Dagisstart - spännande. Hoppas att det blir toppen.

Anonym sa...

blir glad bara av att titta på söta gossen coh följer er blogg ,ha en skön höst =)

Livet i träsket sa...

Sköt om er allihopa!!
Kram
Kristina

Marianne sa...

Hejsan!

Var sak har sin tid sägs det. Jag tycker det är roligt att läsa att ni går framåt dagis är ett stort steg i allas liv. Och det brukar vara roligt för de små när man själv har kommit över den värsta separationsångesten. Jag bloggade en tid tills jag började jobba. Smärtan över Oskars hjärtfel blev på något sätt en del av vardagen. Ibland längtar jag efter att skriva av mig men är lärare och i mitt yrke får man mångas ögon på sig så jag skriver inte längre men behovet finns kvar. Man vill ju vara privat också mitt i alltihopa.
Gör som du vill. :) KRAM

marie - Från en prematurmammas hjärta - sa...

saknat dig! Du ska göra det som känns allra bäst för dig! Han är så obeskrivbart vacker med ett underbart leende!massa kramar till er alla

Jenny sa...

Välkomna tillbaka! Har tittat in med jämna mellanrum och blev glad när jag såg ett nytt inlägg med liten uppdatering. Åh, vad han har växt och vad fin han är, er pojk! Kramar från Jenny

Ida sa...

Så härliga bilder på er goding! :)

Anonym sa...

Förra sommaren fick vi en annorlunda pojke till vår familj. En av de första bloggarna jag fastnade för var HOnungspojken. Sedan har jag följt den och den har gett mig så mycket. Satt ord på svåra saker, tröst, hopp, glädje och sorg. Det går inte att värdera. Det vill jag att du ska veta men med de sagt ska du fortsätta om du vill och i din takt, inga krav. Men Tack!

chatarina sa...

Hej
Har under en längre tid följt era fina inlägg om er Honungspojke. Det har varit skratt och tårar och en sann livsberättelse. Jag tackar för det jag har fått läsa och vill att ni ska veta att jag tänker på er och vill att ni ska veta att ni givit både mig och säkert andra, en tankeställare om livet. Tänk så mycket det finns att vara tacksam för. Kram på er och all lycka till i världen

Anonym sa...

Hejsan! Vad han ser lycklig och fin ut! Han är alldeles underbar er lille honungspojke! Massor av lycka til önskningar med dagis starten och många kramar till er/ Anette (lillprinsen Hampus mamma)

Sara sa...

Hej!

Kul att se ett par nya inlägg. Jag förstår vad du menar, så väl, med att vilja vara personlig och skriva ur sig, skriva av sig, reda ut paniken, men sen kommer det en punkt när man vill behålla sitt privatliv. Jag satte punkt för min blogg för andra gången. Jag saknar den, men den var färdig. Lämna inte utan att säga hej då bara!

Åh, grattis till dagisstarten. En ny fas. Det kommer att bli toppen för alla!
Kram på er!
Sara