onsdag 11 maj 2011

Verkligheten har barn som sitter i rullstol

Hej i vårsolen!

Nu börjar det bli dags att låta Honungspojken få komma upp ur Hoppolek-maskinen som han har stått i några månader. Dessvärre är det bara här på bloggen som han har blivit ståendes i den, för Hoppoleken på dagis är tillbakalämnad för länge sen.

Det har förstås hunnit hända en massa i livet utanför bloggen sen sist och ibland händer saker som gör att jag saknar min blogg extra mycket. Som idag till exempel. Egentligen ingen stor grej alls. En mammablogghappening på Café Opera, med goodiebags, piffiga mammor och sånt där. Barnmodeller som skulle visa upp Polarn & Pyrets senaste kollektion. Jag slank in enbart för att äntligen få träffa min och Honungspojkens stora idol.

Plötsligt får jag syn på henne. Fram på catwalken rullar världens finaste lilla Tekla i randig klänning. Hennes bländande fotomodellsleende lyser ut över publiken och mina tårar börjar rinna ner för kinderna, så rörd blir jag. Egentligen borde det ju inte vara så märkvärdigt att en flicka i rullstol är med på modevisning, men det är det. Iallafall när man själv är mamma till en Honungspojke.

Så en stor eloge till Polarn & Pyret och jag kan inte säga det bättre själv så jag låter smulgubbes tänkvärda ord få tala:


"Men egentligen är min önskan att få vara helt vanlig och en i mängden som alla andra. Jag tror inte att Rosa Parks ville bli en hjältinna när hon vägrade flytta på sig för en vit man, hon ville bara åka buss. Det är likadant för oss. Vi vill bara vara i samma del av verkligheten som alla andra. För att komma dit behöver vi kanske några hjältar och förebilder ändå? För att avdramatisera gapet mellan offer och hjälte. Fast egentligen så behövs det bara människor som vågar göra föredömliga handlingar. Som att använda sig av en rullstolsmodell då man visar upp barnkläder eftersom verkligheten har barn som sitter i rullstol. Enkelt. Det är föredömligt av Polarn och Pyret och jag tycker att de ska ha en stor eloge för att de vågar rucka på normen och visar livets bredd. Jag hoppas att det här kommer generera flera kliv framåt."

Sant, eller hur?

7 kommentarer:

Smulgubbe sa...

Åh det var en så stolt Tekla som visade upp sig. Glad att vi hade dig i publiken. Mycket glad! Tack för den snabba men ack så djupa promenaden. Behövde lite honungs i mitt blod :)

Mia sa...

http://www.flickr.com/photos/loppis/5712503283/in/photostream

Hittade en fin bild på Tekla som blivit så stor!

kramar från Imsa

'Anmaja' sa...

Förstår att du blev rörd, jag blir det bara av att läsa. Så klart verkligheten har barn som kör rullstol!

En fantastisk grej den där Hoppoleken. Synd att Honungspojken inte fått behålla den på sin förskola. Går det inte att göra en insamling här på bloggen så ni kan köpa in en? Bara ett förslag.

Harebra i vårsolen!
Anmaja

Anonym sa...

Men herregud så bra! Vad glad jag blir, heja Polarn o Pyret!
Hoppas ni har det bra och att Honungspojken har det bra trots att Hoppoleken är tillbakalämnad. Hur mår Lillasyster? Vore kul att höra något om henne. Stora kramar!

Caroline sa...

Hej!
Åh vad jag saknar dina fina ord och alla goa bilder på Honungspojken, bara så du vet!
Och jag håller med, blev också rörd till tårar av blotta tanken på Tekla som modell, bedårande och stort!
Tack för att du delade med dig!
kram

en annan mamma sa...

Jag läste Föräldrakraft, en tidning som jag är så glad att den finns, och mitt på ett uppslag ser jag en söt liten pojke som jag känner igen så väl! Jätteroligt att läsa om er, men saknade en liten puff för din blogg. Lycka till med husletandet

Marie-Louise sa...

Åh måste in om läsa om Tekla :) Kram