tisdag 21 juni 2011

En krönika på 1177.se



Jag skriver inte så mycket nu som ni vet, men fick för en tid sedan frågan om jag ville skriva en krönika för sjukvårdens nya hemsida 1177.se. Så nu ligger en krönika om livet med Hugo här för den som vill läsa...

36 kommentarer:

emve sa...

Men oj så stor han har blivit! Fortfarande lika söt :)

Och krönikan är jättefin, tack för att delade med dig av er historia.

mamma till lille e sa...

Jag har precis läst (efter tips på FB) och sen tittade jag in här och hittade en ny bild på finaste Hugo! Stora killen, vilken fin bild!

Hoppas att ni mår bra! Här är det bra men ååå vad jag vill ha semester nu...

KRAM

Caroline sa...

Hej!
Vilken stark och gripande text, där kärleken fick störst plats. Underbart!
Varma kramar till er!

kungen o majkis sa...

Väldans fin och gripande kröninka... och väldans fin honungsmamma också :-)!

Härligt att får höra lite från er igen :-)!

Ha det så himla gott!

Bettan sa...

Tack för att du delar med dig!

Och Hugo blir bara sötare och sötare.. :)

kram

inteutanmindotterochson sa...

oj så stor killen har blivit...fast det är klart, han blir ju tre; storkillen! =)
hoppas allt går bra med storebror & hans lillasyster! =)
kramar!

Gullanmamman sa...

Hej! Vilken fantastiskt bra krönika, du skriver så rakt på sak men ändå med mycket känsla. Och jisses vad man känner igen sig.
Är det OK att länka från min blogg till din krönika?

Sköt om er!
/Gullanmamman

Marie - Från en prematurmammas hjärta - sa...

Så otroligt stor han har blivit, underbaringen <3

dekorum sa...

Åh, vilken fin bild! Vad stor han har blivit, Honungspojken. Och vilka vackra ögon han har. :)

Jessica i Nyköping sa...

Åh så bra skrivet i krönikan!! Önskar er en skön sommar!!

Anonym sa...

Åh va stor Hugo har blivit och framförallt... vad enormt söt han är! Läste din krönika och känner igen mej så mycket. Efter sorgen kommer all glädje och tillbaka vilket jag inte trodde för 2½ år sen heller. Min Filip har precis som Hugo blivit storebror! Kram Sara, Filips mamma

Anonym sa...

Anna, jag har ju läst hela din blogg och nu den nya artikeln. För alla de som inte känner till din blogg, för deras skull så önskar att du ger ut en bok med texter och bilder från din blogg. Du är suverän på att förmedla känslor med hjälp av svarta symboler - och även med bilder. Ha en underbar sommar/Ingrid

Johanna Cederborg sa...

Hej! vet i tusan hur jag hamnade här men jag fastnade direkt! Har en son på 19 månader med Holoprosencefali och känner igen mig i sååå mycket du skriver! alla känslor.. all oro.. och den fula bäddsoffan i trä på ALB ;-).
Din son är helt fantastisk!
Kolla gärna in min blogg oxå.. är inte så aktiv för tillfället men det blir nog fart på mig så fort löven blir gula igen.

circuscederborg.blogg.se

MVH Johanna

Anonym sa...

Som han växer Honungspojken! Och vad fin han är. Hoppas allt går bra och att Lilla Syster och resten av familjen mår bra och har en skön sommar!
Kram till er alla från andra sidan jorden :-)

Tildas mamma sa...

Vilka härligt vackra blå ögon han har, er lille Honungspojke!
Kram från Tildas mamma

Anonym sa...

Så fint skriven krönika och så fin han är honungspojken. Roligt att höra ifrån er. //Gina

Anonym sa...

Hej,

Fantastisk fin blogg och en underbar krönika! och vilken fin liten Honungspojke som ni har!

Hälsningar//Astrid, mamma till tvillingarna Daniel (med en CP-skada) och Erik, 10 år

Frejas mamma sa...

Underbar text! Du beskriver allt så otroligt väl. Suveränt!
Kram från Elin

Sara sa...

Vilken bra krönika. Styrkan i sorgen. Så fint beskrivet. En sorg som integrerats i livet. Våra resor är olika, men på något sätt har vi följts åt på vägen. Stor kram! Sara

Anonym sa...

Vännen, du skriver så fantastiskt! Hoppas ni haft en skön sommar, vi vill grilla med er innan snön kommer! ;) Hörs snart, massa kramar

Levis mamma Johanna

Camilla sa...

Hej! Vilken fin text från en väldigt fin mamma, tänker på er och hoppas att allt är bra. Många kramar från flaskmamman & Ida!

Dakota sa...

Vilken sötnos! :)

Vardagsbetraktelser - Richard sa...

Hittade din blogg via en kompis blogg Kungen & Majkis som jag såg att du följde. Ville bara säga att visst är det så att Nalle Puh har en liten hjärna, men det jag älskar hos honom är allt klokt han säger. Han säger vad han tänker, och så träffar det helt rätt. Jag tror utan att känna er att det kanske är så med honungspojken, jag vet inte han kanske inte säger så mycket, men ändå tror jag att han säger en hel del med sitt sätt att vara och träffar helt rätt.

Även om man har en liten hjärna så kan man vara med och sprida massa glädje till sin omgivning. Precis som Nalle Puh.

Kram Richard

ullrika sa...

Vilken härligt ärlig krönika. Rak och klok och vacker i sin enkelhet. Jag beundrar din styrka, och ditt mot! Och tycker din lilla son är ett underverk på alla vis!

Många vänliga kramar!
/Ullrika

Unknown sa...

Hittade hit från http://essencevitae.com/.. läste precis er krönika som du länkat till. Vartenda ord som du beskrev när ni fick beskedet om er son.,, känner jag och min fästman igenoss. Allt! Det känns som om det är om oss du skriver. Vi har en son på 3 år som påminner mycket om er.Hugo är så fiiiiin. Massa kramar.

Karin sa...

Tack för dina starka, fina texter! Vilken vacker son ni har, med ett så underbart skratt... Jag önskar er familj allt gott och allt stöd ni kan behöva!

Marie-Louise sa...

Åh så stor och fin han är er lilla pojk. Jag ska genast klicka inmig på krönikan. Kram

Anonym sa...

En sån sötnos till pojke ni har! Hittade din blogg via diverse länkar och har läst alla inlägg. Måste också få säga att du har en underbar humor!
Önskar dig och din familj allt gott.

Dan Syndrom sa...

Fin blogg du har, om en fin pojke, man blir berörd.

Anonym sa...

Hej! Håll hoppet uppe och kämpa ! Själv har jag ett syskon med miller dieker syndrom och han är nästan 20 år! Det finns hopp och de kan överleva, tro på det och mata de med kärlek så ska du se :-) kram!

Vitnos sa...

Hej! Måste säga att det är en väldigt rörande blogg du har. Och en otroligt fin son och dotter. Hur mår ni i familjen idag?

Kram

Cecilia sa...

Det var längesen nu! Hoppas allt är bra med er alla. Tittar in då och då! :)

Sofia sa...

Måste skriva en kommentar, så du vet vad jag gjort det senaste dygnet. Läst och läst och läst. Ögonen har tårats mer än en gång kan jag erkänna. Och du skriver rakt in i hjärtat, precis som Honungspojkens söta lilla ansikte och leende gör på alla fina bilder på honom. Går rakt in i hjärtat alltså. Så fin. O så mycket glädje och värme din blogg sprider så långt efter ditt senaste inlägg. Trots den ofattbara verklighet den baseras på. Du inger hopp!
All kärlek /Sofia - som snubblade in via en gammal länk från bloggen om Skalman

Anonym sa...

Önskar höra hur det går för er..

Anonym sa...

Hugo är helt bedårande!! Som nybliven mor till ett barn med speciella behov känner jag så mycket igen mig i din berättelse. Smärtan, kärleken och glädjen. Vi har unika barn, änglar som ger oss insikter som kort sagt gör världen lite vackrare. Tänk alla hjärtan Hugo redan berört genom din fantastiska blogg!! Tack:)

Anonym sa...

Hade egentligen inte tid idag att göra nåt annat än att jobba. Men så fastnade jag i din blogg om honungspojken. Och nu vet jag inte vad jag ska göra. Tårarna bara trillar över tangentbordet och det är en blandning av glädje, medkänslor, beundran för er styrka, din och Mickes, och er Hugo. Tack för att ni delar med er. Det var nån som sade till mig att "Gud ser till att ge sina sköraste barn till de allra starkaste". / Viktoria