Annorlunda barnbarn

Honungspojken vilar i mormors mjuka famn

Jag skulle ju skriva ett inlägg om hur det är att vara mamma till en Honungspojke. Men det gick sådär. Inte alls. Det kändes som att försöka sammanfatta hela min blogg och det är det alldeles för varmt för. Tankarna smälter och man får brännskador av tangentbordet i sommarhettan.

Istället skriver jag några ord om min egen mamma. Min trygga, kärleksfulla mamma som alltid funnits för mig. Min finaste bullmamma som alltid ställt upp. Så också nu, när vi haft det som svårast.

I dessa sommartider är det säkert många mor- och farföräldrar som får rå om sina barnbarn. Men inte alla har friska barnbarn att kramas och leka med. För en tid sedan skrev cpmamman ett fint inlägg om stolta mor- och farföräldrar och om behovet av att få dela erfarenheter med andra i liknande situation. Det önskar jag att våra föräldrar också ska kunna göra någon dag.

Jag hittade en bok som heter just "Annorlunda barnbarn". Är det någon av er som har läst den? Jag har inte gjort det, men den ser fin ut. Den boken tänkte jag ge till min mamma. Kanske finns där lite tröst eller igenkännande när ens efterlängtade barnbarn visat sig vara svårt sjuk.

Hur det kändes för min mamma att få ett annorlunda barnbarn vet inte jag. Det enda jag vet är att Honungspojken är allt för henne. Och att Honungspojken har världens bästa mormor. Och morfar. Och världens bästa farmor och farfar. Tack för att ni finns! Utan er hade vi inte orkat.