onsdag 1 juli 2009

Annorlunda barnbarn


Honungspojken vilar i mormors mjuka famn

Jag skulle ju skriva ett inlägg om hur det är att vara mamma till en Honungspojke. Men det gick sådär. Inte alls. Det kändes som att försöka sammanfatta hela min blogg och det är det alldeles för varmt för. Tankarna smälter och man får brännskador av tangentbordet i sommarhettan.

Istället skriver jag några ord om min egen mamma. Min trygga, kärleksfulla mamma som alltid funnits för mig. Min finaste bullmamma som alltid ställt upp. Så också nu, när vi haft det som svårast.

I dessa sommartider är det säkert många mor- och farföräldrar som får rå om sina barnbarn. Men inte alla har friska barnbarn att kramas och leka med. För en tid sedan skrev cpmamman ett fint inlägg om stolta mor- och farföräldrar och om behovet av att få dela erfarenheter med andra i liknande situation. Det önskar jag att våra föräldrar också ska kunna göra någon dag.

Jag hittade en bok som heter just "Annorlunda barnbarn". Är det någon av er som har läst den? Jag har inte gjort det, men den ser fin ut. Den boken tänkte jag ge till min mamma. Kanske finns där lite tröst eller igenkännande när ens efterlängtade barnbarn visat sig vara svårt sjuk.

Hur det kändes för min mamma att få ett annorlunda barnbarn vet inte jag. Det enda jag vet är att Honungspojken är allt för henne. Och att Honungspojken har världens bästa mormor. Och morfar. Och världens bästa farmor och farfar. Tack för att ni finns! Utan er hade vi inte orkat.

14 kommentarer:

Lina sa...

Jag hittade din fina blogg igår av en slump. Blev fast och läste större delen av den medan jag fylldes av en stor vördnad inför er. Så otroligt fin han är er lilla pojke, och så ledsen jag blir för er skull.

Livet är sannerligen inte rättvist,och det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. För sju år sedan väntade jag vårt första barn. Glädjen och förväntningarna var stora. Hon föddes död några veckor innan hon var beräknad, pga av infarkter i moderkakan. Vi har fått två barn till efter henne, friska och levande. Men hon kommer alltid saknas och hon är en del av våran familj. Hon har format mig till den jag är i dag.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag önskar så att ni ska få behålla er Honungspojke hos er, att han ska få växa och bli stor. Du skriver så kärleksfullt och fint om honom, och jag tror att han känner hur älskad han är.

Stor kram från en annan mamma.

mamma till lille e sa...

Ja, jag kan bara hålla med. Det känns så bra att de finns, mor- och farföräldrarna!

Och angående boken... vet att E´s farmor fick låna ett ex och att hon sedan, efter att ha läst boken, köpte två. Ett till sig själv och ett till min mamma. Men jag har inte själv läst den.

Kram

Anonym sa...

Hej
Familjen är ovärderlig när man har det svårt. Jag är glad att ni får sånt stöd.
Mina föräldrar och mina svärföräldrar har alla läst boken och verkligen gillat den. Det finns även föreläsningar på temat via Hab, men det är förstås i sthlm.
Kram Y

bambi sa...

Åh, det är så fint med kärleken mellan mor- och farföräldrar och barnbarn. :)

Och detta inlägg passade väl också in på bloggtemat "mamma" :)

Gugge sa...

Sitter och ler när jag läser ditt inlägg och får en liten tår i ögonvrån....en glädjetår. Du skriver med sån värme och som alltid känner man så mycket kärlek.

Varm sommarkram från Gugge

Honungspojkens mamma sa...

Lina: Tack för dina vackra ord! Nej, livet är verkligen inte rättvist... Jag är ledsen för din lilla flicka som inte fick komma till den här världen... Kram

Mamma till lille e: Å vad bra att boken verkar bra! Och vilken supersnygg tårta lille E fick på ettårsdan!

Y: Ja visst är den! Vad roligt att de gillade boken. Jag har sett att det finns kurser här, kanske ändå kan vara något...

bambi: Ja det är något alldeles speciellt...

Gugge: Men vilka underbart söta små du har! Vad roligt med en bild!

Stor kram till er alla!

Lilla Ellen med familj sa...

hej!!

jag blir så glad när jag ser att det finns fler som har sån enorm tur att ha underbara mor och farföräldrar. skickar en stor kram till din mamma som jag tror betyder lika mycket för dig som min för mig, speciellt när livet inte alltid blir som man trodde. Min mamma (och pappa) ställer upp mer än gärna och hjälper... de vill så gärna ha ellen mycket på sin semester. Mysa och gosa med sin tös!

Kram

Anonym sa...

Hej!

Själv är jag mormor till två "friska" barnbarn. (Nu skrev jag friska på detta vis då vi vet ju inget om framtiden och vilka gener dessa små liv bär med sig så klart, dom är ju inte gamla ännu).

Visst funderade jag på friskheten när dottern var gravid, säkert som så många andra föräldrar till gravida barn.
Det jag vet och känner även idag att sorgen skulle vara stor, allra, allra mest för barnets föräldrars skull. Självklart vill man ju inte att ens barnbarn ska lida, men den tunga sorg vill en förälder inte att ens barn ska bära.
Däremot om du syftar på någonslags känsla för att skämmas - GLÖM DET!
Det existerar inte! Aldrig! Det gör det inte på någon normalt funtad människa. Kanske också att jag skulle känna skuld som "ursprung" till ev. någon sjukdom på mitt barnbarn även om man inte kan göra något åt det.
Det om mina känslor och tankar om det hela. Jag som är lite äldre... ;)
KRAM!

Sara sa...

Vad fint du skriver, jag får tårar i ögonen!

LillaBarn sa...

Du vet att kärleken till ens barn och barnbarn känner inga gränser, oavsett om barnen har fysiska eller psykiska begränsningar, om de är gula, bruna, blå eller röda, om de är adopterade eller inte eller om de avviker från vad anses vara "normen" (vilket är ett ord jag vanligtvis undviker). Din mor och far låter fantastiska, och jag hoppas och tror att de flesta mor och farföräldrar skulle känna som dina. Kram

Anonym sa...

Hej i hetten!!!¨
Ja va skulle man göra om man inte hade haft barnens farmor..hon är helt makalös ock hon älskar sina barnbarn över allt annat....sen spelar det nog ingen roll hur barnet är friskt , sjukt, annurlunda kärleken är där endå....

Ha det så bra i värmen å ge Honungspojken en gosig kram fr mig.

Tilly

Misen sa...

Hej på er. Jag hittade din fina blogg via Mymlans mammatema och nu harjag läst om din lilla kille från början med tårar rullande. Jag känner så med er. Vad fint du skriver, rakt upp och ner som det är utan krussiduller, man får verkligen en inblick i hur det är. Er kärlek till lillkillen lyser igenom varje rad. Det kan inte vara lätt. Stor kram från våran lilla familj

Anonym sa...

Önskar er en skön sommar. Njut av varje stund.
Kram Mia

Thibia.blogg.se sa...

Hej hittad in här via masarins blogg och vill bara tala om att ni har en fantastiskt fin liten pojke. Som nu tyvärr är mycket sjuk
Som mor/farförälder så är jag säker på att man älskar barnet som det är friskt eller sjukt.
Ha det så bra det nu går
Annelie thibia.blogg.se