I natt var allra första natten som jag sovit utan Honungspojken vid min sida. Och första morgonen på länge som jag vaknat helt utvilad, efter obruten sömn.
Honungspojkens morfar har varit här, så att jag och Honungspojkens pappa har kunnat gå på föreläsning och bio tillsammans. Och så har vi tränat på att Honungspojken sover med någon annan - även om det var i samma hem.
Jag älskar att vara nära min Honungspojke, men inser att det nog är bra att luckra lite på vår symbios. Lite försiktigt iallafall. Det är lätt att man blir ett med sitt svårt sjuka barn. Och det gör något med en som människa att ständigt lyssna efter andning eller titta efter kramper, att ständigt vara i beredskap på att något ska hända.
Men, nu har jag tränat klart för idag, så nu kan jag vara med Honungspojken med gott samvete igen.
Morfar ute på höstpromenad
Inlägg
21 kommentarer:
Vad harligt for er, det ar sa latt att glomma bort bade sig sjalv och varandra nar man lever i en situation som er! Honungspojken har kloka foraldrar han, och jag misstanker att morfar var sjalaglad for tillfallet att pyssla om gokillen alldeles sjalv :-)
Att träna sig på att vara borta från sitt barn, och helst sjuka barn, tror jag är bra.. Så bra av er :-) Och att lämna över till någon man litar på är viktigt..
Njut nu med mys med din goa gosse..
Kram
Mia
Vad förnuftigt du skriver...klart ni behöver lite "egentid" o bara få tänka på er själva....Morfar är ju toppen!!
Kram... =O)
Applåder!!!! Jag tror verkligen du o "pappan" behöver lite tid för bara er!!
Dessutom tror jag VERKLIGEN att lille Honungspojken och hans stolte morfar behöver lite tid för sig själva!!!!!
Kramar till er allihopa!!
Så skönt att få lite egentid och att ni fått vakna utvilade! Guld värt!
Kram
Det är så svårt det där.. Att släppa kontrollen. Vi har inte sovit utan vår lille kompis ännu. Vi har varit på väg men ångrat oss i sista stund. Inspirerande att ni tog steget.
Kramar
Så underbart att ha en morfar som ställer upp.
Jo så är det. Och då spelar det ingen roll om de sjuka barnen är tio månader eller 11 år. Samtidigt behöver man ju hämta kraft, inte minst för barnens skull. Skönt att ni kom iväg och att du fick sova en natt. Du beskriver er vardag med kärlek, värme och humor men ibland får man verkligen - som i inlägget om ljud - en inblick i hur ert liv ser ut, vilken daglig kamp ni för.
Många kramar till er och till lille honungspojken
Lotta
Åh, så skönt att få vara en egen individ i några timmar. Det behöver alla mammor oavsett om barnen är sjuka eller friska, men jag har en känsla av att Honungpojksmammor kan behöva en sån stund ännu lite mer än oss andra. Sug på känslan. Kram Sara
Härligt med lite egentid!
/Varma hälsningar från Johanna som följer din blogg och din fine Honungspojke!
Bra gjort av er! För både er och Honungspojkens skull!
Stora kramen.
/Elin, mamma till Molls.
Snälla rara Honungsmamma, mitt hjärta for upp i halsgropen och har inte kommit ner än när du börjar ditt inlägg med "I natt är första natten som jag sovit utan Honungspojken i min säng" - jag kanske är knäpp men innan jag hann läsa ett ord till fick jag för mig att han var på sjukhus. Min puls är fortfarande skitsnabb även om själva ångesten lagt sig lite när jag läste resten av inlägget och förstod att detta var ngåot bra, inte något hemskt.
Bra att våga luckra på symbiosen och att få våga vara isär. Bra!
Men åh, vad jag blev orolig där i början...
ja det förstår jag verkligen och instämmer helt. jag har oerhört svårt att släppa kontrollen men när jag väl gör det så känns det skönt den stunden det vara. Man måste för att orka!
Klokt och modigt och kärleksfullt. Härligt att ni fick sova ut och ha tid för Er.
Självklart behöver ni ha lite egen tid..jätteduktigt att ni tog det steget..vet själv hur svårt det vara att lämna över till ngn annan om så bara för en natt..Kram Lena
Ibland behöver man få vara för sej själva och njuta av varandra utan barn.
kram på dej du underbara mamma
Hej på er
Så bra med en så fin morfar. Det gjorde ni rätt i, ni är inte bara mamma och pappa ni är också man och hustru.
Kram
Så underbart av morfar att komma och avlasta!
Så underbart av er att släppa in honom till att göra det för er - och för sig och även för er lille son!
Tack för era omtänksamma och uppmuntrande ord! Det var välbehövligt med lite egentid...
Kram
Jo, det är nog viktigt att få komma ifrån ibland men jag förstår hur svårt det måste vara.
Massor av kramar
Åh, vad glad jag blev då jag läste att ni varit ute, bara ni!Vi som pratade om det, att komma ut! Man behöver ju fylla på med energi någonstans ifrån..
Om du vill ta en promenad eller annat så vet du att och var jag finns!
Många kramar Johanna
Skicka en kommentar