torsdag 8 oktober 2009

Luckra lite på vår symbios



I natt var allra första natten som jag sovit utan Honungspojken vid min sida. Och första morgonen på länge som jag vaknat helt utvilad, efter obruten sömn.

Honungspojkens morfar har varit här, så att jag och Honungspojkens pappa har kunnat gå på föreläsning och bio tillsammans. Och så har vi tränat på att Honungspojken sover med någon annan - även om det var i samma hem.

Jag älskar att vara nära min Honungspojke, men inser att det nog är bra att luckra lite på vår symbios. Lite försiktigt iallafall. Det är lätt att man blir ett med sitt svårt sjuka barn. Och det gör något med en som människa att ständigt lyssna efter andning eller titta efter kramper, att ständigt vara i beredskap på att något ska hända.

Men, nu har jag tränat klart för idag, så nu kan jag vara med Honungspojken med gott samvete igen.


Morfar ute på höstpromenad

21 kommentarer:

whitelady7 sa...

Vad harligt for er, det ar sa latt att glomma bort bade sig sjalv och varandra nar man lever i en situation som er! Honungspojken har kloka foraldrar han, och jag misstanker att morfar var sjalaglad for tillfallet att pyssla om gokillen alldeles sjalv :-)

Nattmia sa...

Att träna sig på att vara borta från sitt barn, och helst sjuka barn, tror jag är bra.. Så bra av er :-) Och att lämna över till någon man litar på är viktigt..
Njut nu med mys med din goa gosse..

Kram
Mia

Inna sa...

Vad förnuftigt du skriver...klart ni behöver lite "egentid" o bara få tänka på er själva....Morfar är ju toppen!!
Kram... =O)

Tizzel sa...

Applåder!!!! Jag tror verkligen du o "pappan" behöver lite tid för bara er!!
Dessutom tror jag VERKLIGEN att lille Honungspojken och hans stolte morfar behöver lite tid för sig själva!!!!!
Kramar till er allihopa!!

mamma till lille e sa...

Så skönt att få lite egentid och att ni fått vakna utvilade! Guld värt!
Kram

Vilmer och hans familj sa...

Det är så svårt det där.. Att släppa kontrollen. Vi har inte sovit utan vår lille kompis ännu. Vi har varit på väg men ångrat oss i sista stund. Inspirerande att ni tog steget.
Kramar

Anja sa...

Så underbart att ha en morfar som ställer upp.

Lotta sa...

Jo så är det. Och då spelar det ingen roll om de sjuka barnen är tio månader eller 11 år. Samtidigt behöver man ju hämta kraft, inte minst för barnens skull. Skönt att ni kom iväg och att du fick sova en natt. Du beskriver er vardag med kärlek, värme och humor men ibland får man verkligen - som i inlägget om ljud - en inblick i hur ert liv ser ut, vilken daglig kamp ni för.
Många kramar till er och till lille honungspojken

Lotta

Sara sa...

Åh, så skönt att få vara en egen individ i några timmar. Det behöver alla mammor oavsett om barnen är sjuka eller friska, men jag har en känsla av att Honungpojksmammor kan behöva en sån stund ännu lite mer än oss andra. Sug på känslan. Kram Sara

Johanna M sa...

Härligt med lite egentid!

/Varma hälsningar från Johanna som följer din blogg och din fine Honungspojke!

Elin sa...

Bra gjort av er! För både er och Honungspojkens skull!

Stora kramen.

/Elin, mamma till Molls.

Charlotte sa...

Snälla rara Honungsmamma, mitt hjärta for upp i halsgropen och har inte kommit ner än när du börjar ditt inlägg med "I natt är första natten som jag sovit utan Honungspojken i min säng" - jag kanske är knäpp men innan jag hann läsa ett ord till fick jag för mig att han var på sjukhus. Min puls är fortfarande skitsnabb även om själva ångesten lagt sig lite när jag läste resten av inlägget och förstod att detta var ngåot bra, inte något hemskt.

Bra att våga luckra på symbiosen och att få våga vara isär. Bra!

Men åh, vad jag blev orolig där i början...

marie sa...

ja det förstår jag verkligen och instämmer helt. jag har oerhört svårt att släppa kontrollen men när jag väl gör det så känns det skönt den stunden det vara. Man måste för att orka!

loba sa...

Klokt och modigt och kärleksfullt. Härligt att ni fick sova ut och ha tid för Er.

Lena sa...

Självklart behöver ni ha lite egen tid..jätteduktigt att ni tog det steget..vet själv hur svårt det vara att lämna över till ngn annan om så bara för en natt..Kram Lena

marie sa...

Ibland behöver man få vara för sej själva och njuta av varandra utan barn.
kram på dej du underbara mamma

e-k sa...

Hej på er

Så bra med en så fin morfar. Det gjorde ni rätt i, ni är inte bara mamma och pappa ni är också man och hustru.

Kram

Mamma J sa...

Så underbart av morfar att komma och avlasta!

Så underbart av er att släppa in honom till att göra det för er - och för sig och även för er lille son!

Honungspojkens mamma sa...

Tack för era omtänksamma och uppmuntrande ord! Det var välbehövligt med lite egentid...

Kram

Prinsmamman sa...

Jo, det är nog viktigt att få komma ifrån ibland men jag förstår hur svårt det måste vara.
Massor av kramar

Anonym sa...

Åh, vad glad jag blev då jag läste att ni varit ute, bara ni!Vi som pratade om det, att komma ut! Man behöver ju fylla på med energi någonstans ifrån..

Om du vill ta en promenad eller annat så vet du att och var jag finns!

Många kramar Johanna