söndag 11 oktober 2009

Idag hittade han en sak till


Suger på tummen för allra första gången

Det är svårt att titta på gamla bilder från tiden när Honungspojken var nyfödd och vi levde helt ovetande om vad som väntade. Från tiden när allt var fridfullt och vi trodde att vi fått världens mest perfekta lilla bebis. Här är iallafall en bild på Honungspojken när han var en vecka gammal. Hur han gjorde för att få in tummen helt själv den gången vet jag inte och det skulle dröja till nästa gång.

Den senaste tiden händer det allt oftare. Då och då hittar Honungspojken sin tumme och han blir lika lycklig varje gång. Men idag hittade han en sak till, som inte syns men känns. En liten, liten tand!



(Och ja, Honungspojken har bara randiga kläder)

26 kommentarer:

syster A sa...

Mums vilken god tumme! Ett tag hade David BARA randiga kläder :). Randigt är fint.

Kram på er!

/Andrea

Cecilia sa...

Han verkar så himla fylld av kärlek lilla honungspojken!!! Ögonen ser fulla ut av bus, SÅ söt och fin är han er alldeles egna ögonsten!! Kram Cecilia

Jenny sa...

Åh, första tanden! Det ser ut som en angenäm upptäckt att döma av bilderna. Kramar Jenny

Marika sa...

Vad fin han är!

Maud sa...

Kolla in den blicken!
Coool!
Kramar från Kumla

Doris_Assar sa...

Fina lilla killen! :-)

Camilla sa...

Sötnosen, det ser verkligen ut att var en förnöjsam upptäckt. Kram

Ann-Sofie sa...

Ni har en jätte söt son.
Vilken tur att just han fick er som föräldrar så mycket kärlek mellan er.
Hittade hit häromdagen läst allt!
Även lagt till er som favoriter för så känns det för mig just nu.
Ni är Bäst! Kram på er alla 3.

Anna sa...

Härliga, härliga, fina, randiga Honungspojken!
Grattis till första tanden!

Anonym sa...

nämen åh! GRATTIS till tanden. Minsann.

Photo by Maria sa...

Så goa bilder.. Han verkar mysa nu när han hittat tummen och oxå tanden att känna på :-)

Randigt gillas här med :-)

Kram
Mia

Unknown sa...

Hej!
Den där tummen ser verkligen god ut. Och grattis till den första tanden. Så nu är det bara att ge sig ut och köpa tandborste och tandkräm. Det spelar ingen roll om det en tand eller flera, alla ska borstas.
Pussa på de gosigaste kinder jag sett på länge från oss i Jämtland,
kram Katarina "amospersson"

Maria NB sa...

Vilken underbar bild. Tala om glimt i ögat. Vilken lite goding han verkar vara. Kramar i massor till er.

Anonym sa...

Han e så fin eran lilla Honungsgosse,han har tur som fått så fina föräldrar som er.
Varm Kram från en blogglös läsare.

Anonym sa...

Följer din blogg nästan varje dag och vill säga tack för att ni delar med er av er resa med fina Honungspojken. Jag har länge tänkt skriva några rader här, men fast än att jag inte känner er så är jag så rädd att skriva något fel. Jag antar att ni stöter på den rädslan hos människor ni möter hela tiden. Men nu skriver jag i alla fall, och så får ni tänka på att det här är mina tankar, och de kan ni ju faktiskt strunta fullständigt i om ni vill.

Jag har hela mitt liv trott att det fanns friska och sjuka, hela människor och så de där det fattades något. Sedan fick jag själv ett svårt läkarbesked. Efter flera års försök och många, många undersökningar kom dagen då en läkare med blossande kinder stammade fram att tyvärr, det kommer nog aldrig att bli några barn här. De hade hittat ett fel på mig, ett alldeles förfärligt konstruktionsfel. Ett fel som gör att alla framtida bebisägg är slut, lång långt innan de borde vara det.

Jag kände mig så lurad. Hel utanpå, trasig inuti. Konstig, annorlunda, defekt. “Du som alltid varit ett A-barn” sa min mamma. Här hade jag gått runt och trott att jag var så himla frisk och stark, och så var det inte alls så. Det var så - orubbligt. Allt annat i livet kunde jag påverka, men inte det här. Jag kunde inte göra någonting, och då fick jag panik. Jag sörjde de barn jag aldrig skulle få och den person jag trodde jag var. Liksom ni sörjer den pojke ni trodde att ni hade.

Jag kan inte föreställa mig er ångest. Det som hände mej hände just mej, inte mitt barn. Jag kan bara försöka tänka mig in i hur det var när ni fick reda på hur det låg till med Honungspojkens hjärna och det vill jag inte för jag förstår inte hur någon ens kan andas efter ett sådant besked. jag förstår inte hur ni överlever hans epilepsiattacker och jag förstår inte hur ni orkar möta omvärldens fördomar varje dag. Jag kan bara säga att i mina ögon är er lille Honungspojke alldeles perfekt. Vi är alla perfekta, så som vi är. Vi är bara inte alltid som vi trodde. Vi är på ett annat sätt.

Kram Frida

Och om ni vill veta hur det gått för mig så fick jag livet tillbaka för snart ett år sedan. En annan kvinna, med bebisägg i överflöd, gav ett till mig. Ett enda, och det räckte. Idag har jag en son på elva månader, och han är alldeles perfekt. Oron över att han på något sätt ska tas ifrån mig är överväldigande. Jag har väntat så länge, och nu är han här. Så jag lever som ni - jag njuter av varje dag, sparar hans leenden långt in i hjärtat och tänker att i morgon kan vad som helst hända. Men idag är han här.

Zebbes mamma sa...

Ååå vilka fina kort. Randigt är så fint. :)

Första tanden.. wow vilken upptäckt. INte konstigt då att han hittar dit med tummen oftare och oftare.. :)

Kram Mia

Gugge sa...

Hej lilla vännen !
Grattis till första lilla tanden, du börjar ju bli en stor kille nu. Älskar din busiga blick och ditt goa leende som förgyller min dag.
Kram från Gugge

e-k sa...

Jag känner mig varm inombords när jag tittar på honom. Tänk så lycklig han ser ut. Visst är det en gåva att kunna se små, små saker som positiva som kanske andra tar för givet.Fast dessa känslor blandas med sorg ibland kan jag förstå

Kram till er underbara kärleksföräldrar

Honungspojkens mamma sa...

Och idag tror jag minsann att tanden börjat synas lite grann i nederkäken!

Frida: Tack för att du delar med dig av vad du gått igenom. Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Och känslan av chock och maktlöshet... Men vad roligt att du fick en liten pojke tillsist!

Kram

Malin sa...

Kära du, nog är det svårt med de gamla bilderna, från Då. En sak ser jag; En mycket vacker liten Hugo som strålar. Varm kram till er!

LillaBarn sa...

Lillgubben börjar bli stor, tänk vad tiden går fort. Underbara foton, och grattis till första tanden! Max har också hittat nåt nytt, fast det är ingen tand och så sitter den längre ner...

Leeii sa...

Fina pojken :)

Tizzel sa...

Han är så söt den gossen, så jag är tvungen att titta in här flera gånger om dagen bara för att få vila ögonen på honom lite! :-)

vintageretroprinsessa sa...

Fina vackra människa :)
Kan inget annat än att le när jag se dig.
Bit dig inte för hårt nu bara :)

Massa kramar

Marlene sa...

Har sedan en tid följt bloggen om er lille prins, han verkar ju bara så go! Tyvärr är det ju så att alla små prinsar och prinsessor inte har samma förutsättningar i livet önskar er allt gott och en stor styrkekram.

lina sa...

men vilken vacker pojke! så mycket kärlek och så mycket bus.