En rekommendation inför sommaren. En rekommendation om Honungspojken av någon anledning skulle sluta andas. Att inte göra återupplivningsförsök. För han skulle troligen inte klara en svår syrebrist särskilt bra alls.
Det svindlar när tanken snuddar vid döden. Jag måste gömma mig i Honungspojkens leende, gömma mig från det som jag inte rår på.
Jag förstår på ett plan. Men ändå inte. För sånt här går inte att förstå. Det är en sak med riktlinjer för svårt hjärnskadade. Och en helt annan när det handlar om min mjuka lilla Honungspojke med det finaste leendet i världen.
Inlägg
21 kommentarer:
Nä, usch det går inte att förstå och gör så ont att tänka!
Jag hoppas att Honungspojken får en underbar sommar och att han fortsätter att dela med sig av sina underbara leenden.
Kram
Å kära du, vilken fasa. Varmaste tankar till dig, önskar jag kunde köpa tid åt er. Kram Malin
Vilken förfärlig påminnelse, vilken hemsk sak att höra.
Skickar sympatikramar som vanligt och är glad att du har honungspojkens leende att gömma dig i...
Det är verkligen världens finaste leende.
Sådana rekommendationer borde inte få finnas. Alls. Hur förhåller man sig till det??
Massor med styrkekramar till er och den vackraste lille honungspojken.
/petra
Det är världens finaste Honungspojke. Hittade hit för någon dag sedan och kom inte härifrån förrän jag läst bloggen från början till slut. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå vad ni går igenom men jag tänker på er. Och önskar Honungspojken allt gott!
Hur ska man kunna förstå eller ta till sig en sådan rekommendation när det gäller ens eget barn. Sitt barn som man älskar över allt annat. Det är ju en totalt obegriplig och omänsklig situation att hamna i som förälder. Det går bara inte att förstå...
Det enda ni kan göra är att njuta av alla vackra stunder med lillen. Men det går naturligtvis inte att slå ifrån sig de sorgsna tankarna. Dom finns där precis som det vackra.
Blir både glad och ledsen av bloggen. Glad för att Honungspojken mår bra nu och visar sina vackra leenden. Blir glad och berörd av bloggen som skrivs av så mycket kärlek till Hugo. Ledsen för att framtiden är så oviss och troligen ganska svår med tanke på diagnosen. Ledsen för att ni som föräldrar ska gå igenom så mycket tråkigt.
Men jag är tacksam att jag får ta del av ert liv med er goa kille.
Många kramar till er och den största förstås till goaste pyret. /Gugge
Du fantastiska människa som så vackert och smärtsamt delar med dig av hoppet, sorgen, kärleken, smärtan, glädjen och allt det andra som innebär att vara finaste Honungspojkens mamma. Jag önskar att det fanns något sätt att lindra din smärta.
Livet är i sanning en paradox.
Stora, varma kramar.
Det är tufft för dig, för er. Svårt átt värja sig mot tankar på döden,de vill man skjuta ifrån sig när det gäller ett barn.
Jag håller med dig - han har ett underbart leende.
Hoppas på en sval skön sommar med många skratt och mycket kärlek.
Rekommendationer tänks inte på när godingen ler sådär.
Försök att flyta.
Kram.
Ja, vilket fruktansvärt råd. Jag är med er i tanekn och hoppas att ni får en fin sommar.
Glöm inte att alla förutsägelser bara är just det. Vi vet inte. Moa var 18-veckorsfostret som inte hade något som var förenat med liv, bara att ta bort så fort så möjligt...Inte ens läkarna vet...
Tanken gör ont, en stor vass klo som sliter djupast i hjärtat. Önskar att jag kunde lindra och bota och vara den som ser till att vackra Honungspojken inte tänker låta bli att andas...VI kan inte vara utan hans vackra leende!
Hej min kära vän. Honungspojken har verkligen det finaste leendet i VÄRLDEN!! Och vilken duktigt fotograf du (eller M) är!! Välkomna hit på onsdag - då får jag och H gosa :)
puss tills dess / mia
Nej det går faktiskt inte att förstå. Det går knappt att ta in innebörden av en sådan rekommendation. Hur kan man ens tänka sig någonting utan det vackraste leendet i världen? Jag tänker på er och hoppas ni får en fin fin sommar tillsammans. Stor kram.
Vackraste av vackra leendet hoppas jag att vi får njuta av länge till. Kraft till er, varje dag.
Det går verkligen inte att förstå. Jag hoppas så innerligt att mjuka pojken får stanna länge hos lika mjuka mamma och pappa. Tänker på er. Dagligen. Och hoppas att kraften från mina tankar på ett plan når fram och liksom gör skillnad.
Hej!!!
Hopppas ni mår bra ock att er lilleman fortsätter må så bra han bara kan, tänker på er mycket,
Starkt skrivet idag ock kan inte annat än hålla med, men jag vet ju inte hur ja hade tänkt om dt gällde mitt barn...
Men om man ska kunna göra nått så jobbigt val ska man ha stöd ock vetskap att livskvaliten inte skulle uppnå något liv för barnet i fråga ock man gör dt för barnet... en annan tar nog i stundens hetta allt man kan få, å vem kan klandra den känslan, men livet, livskvalite ock smärtfri är nått vi alla strävar eft ock som du ock din man lever med vetskap redan ock ni har tvingats se till saker vi andra förskonas från, tycker du är modig ock varm människa ock dt känns så varmt att veta att Honungspojken är omhuldad av värme ock kärlek, han har dt mycket bra precis som alla barn som får glädjen att vara önskad, älskad.
Tack för ditt mod att dela med dig av ditt liv med söta Honungspojken
// Tilly
Tack alla fina människor som gör världen lite mjukare att leva i...
Hej!
Har hittat din blogg idag och läst, gråtit och gråtit. Du skriver underbart. Er berättelse är verkligen gripande och jag känner igen mig i mycket. Vänliga hälsningar Sophia
Det låter fruktansvärt och jag förstår faktiskt inte.
Min son är 16 år och jag vet inte hur många gånger hans liv hängt på en skör tråd. Det har aldrig-och nu menar jag aldrig-varit tal om några restriktioner att rädda hans liv.
Tvärtom har det varit akutinsatser och förstahandsprioriteringar där det handlat om att liv ska räddas. Precis som det ska vara, i alla fall när det gäller barn och unga.
gud vilken fin pojke du har :-) jättefin blogg med. Kämpa på! kram
Jag har suttit sen imorse, helt fast , läst sida efter sida, jag drunknar i dina ord. Jag finner själv få ord, men jag beundrar dig för din styrka, ditt sätt att uttrycka dig.. Jag önskar er all Lycka trots era motgångar. Nu ska jag fortsätta läsa. Underbar bild på lilla pojken. Varma Kramar Caroline
Skicka en kommentar