Det är lätt att känna sig ensam om sina upplevelser när man har ett barn med hjärnskada. Vi är ju inte så många. Iallafall känns det inte så när man tittar sig omkring bland alla barnvagnar man möter. Men jag vet att några av er som läser vet precis hur det är.
I höst ordnar Habiliteringen och Tittut en temadag för föräldrar till små barn med hjärnskada, för den som bor i Stockholmsområdet. Dagen är till för att man ska få mer kunskap, men också möjlighet att dela tankar och erfarenheter med andra föräldrar.
Vi tänkte gå dit. Kanske någon fler?
Här är inbjudan.
Inlägg
4 kommentarer:
Hejsan! Jag har själv en son som är född med en ovanlig hjärnskada "sturge-Weber", så jag har levt i epilepsihelv....och känner med dig. Verkligen. Sen dessa otaliga besök överallt, en del meningsfulla andra inte. Min mormor sa alltid att det fanns en anledning att "detta" barn kom till just oss....så kanske det är även för er. Tänker på er.
Jo så är det även om det är andra sjukdomar/ skador så är man sååå ensam. När vi fick vår Josefine så hade ju internet precis börjat bli en komminikationsmöjlighet, men inte många hade datorer, så ensam var man hade inte ngn att tala med. Alla i vår omgivn hade "friska" barn. Jag se ju idag vilka möjligheter det finns för alla att skapa kontakter, de fanna inte då trots att det bara är 19 år sedan. Vår Jozza blev så småningom en sor teje som tillbringade den mesta tiden vid dator och snackade med ungd på msn, precis som vilken som helst där bakom datan var hon aldrig hindrat av sitt handikapp utan kunde ta del av livet bland de andra. NU fyller vår lilla ängel 19 år på måndag och jag fasar för den dagen som dblir den första födelsedagen utan henne, så ont det gör så hemskt. Hoppas atta ni får till några träffar och kom ihåg barn som är funktionshindrade har valt sina föräldrar så tror jag det är. kram kram Lena i Norberg
Jag har varit på Tittut fast då om muskelsjukdomar istället. Det var jättetrevligt och bra och det gick att ordna så att man kunde åka dit subvensionerat med habiliteringen. De sökte ur någon fond för oss.
Camilla: Tack för att du delar med dig. Jag läste lite om dins sons sjukdom...
Lena: Ja, jag kan tänka mig att man kunde kände sig ännu mer ensam då, när inte internet fanns på samma sätt!
Caroline: Det var ju bra att höra, att man alltså kan få en resa dit...
Kram till er
Skicka en kommentar