Plötsligt mitt i natten vaknar Honungspojkens pappa till. Han slänger sig mot nattduksbordet på sin sida och hugger tag i ett papper som ligger där. Sen böjer han sig över till min sida av sängen och lägger papperet på mitt täcke.
- Vad gör du? frågar jag.
- Jag parkerar han på fast mark.
- Vem då?
- Lillbebisen.
- Vart är han nu då?
- På ostadig.
Sen somnar han om igen. Och jag ligger vaken kvar i mörkret.
torsdag 27 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Tänk om han kunde parkera honom riktigt riktigt stadigt, så det blir bra nu och lillbebisen får vara frisk! För om man läser mellan raderna, så var det nog så han drömde.
Hej
Han måste verkligen ha drömt.. :) Hur länge låg du vaken sen?? Du måste verkligen ha funderat på vad han menade.. Hoppas allt är lugn hos er.
Kram Mia
Pappors ansvarskänsla tar sig lustiga uttryck ibland... =)
Hahaha,.. ja han verkar ha viktiga saker för sig när han sover ;)
Kram!
Dessa härliga pappor :)
På nåt sätt blir jag obeskrivligt rörd av denna lilla text som säger så mycket om era liv. Den är förbannat vacker och gripande. Och jag vill gråta en skvätt.
Ja, helt obegripligt men ändå så begripligt. Precis som cpmamman sade säger berättelsen så mycket om hur ni lever. Dag som natt.
Många kramar Lotta
Sv: Det var från hjärtat.
Vilken dröm han måste ha haft, honungspojkens pappa. Kom han ihåg något sedan?
KraM!
Och den fasta marken för lillbebisen, det är ju du. Och pappan. Så trots allt var det en väldigt sann och fin dröm. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Honungspojken får stanna på fast mark nu, så ni får vila i varandra, hela familjen.
Många varma tankar från en flitig läsare, som inte varit en flitig skrivare.
Så träffande, så sorgligt och så vackert. En tår i ögonvrån så här på morgonen och varma tankar till denna fina lilla familj. Hoppas att ni får vila ut på fast mark alla tre ett bra tag framöver.
Underbart inlägg, ryser :)
Oj så fint drömt. En önskedröm på något sätt, att kunna göra något konkret för att ställa allt tillrätta. Honungskramar till er.
hehe pappor å dess uttryck! Kallar det trötthet! :)
Ja, det händer nog mer inom en under natten än man nånsin förstår...
Zebbes mamma: Jag låg vaken en stund, det satte igång en del tankar...
Kram till er alla!
Skicka en kommentar