fredag 7 augusti 2009

En liten strumpa över tån

Tack alla fina människor där ute som tänker på oss. Och tack för alla underbara kommentarer, som vi kan hålla oss i när livet gungar till. Ni ska veta att det betyder mycket!

Honungspojken har tack och lov inte haft några fler otäcka epilepsianfall sedan i söndags. Men han är under ständig uppsikt - om möjligt ännu mer än tidigare. Och så har vi fått låna hem ett slags larm, en "pulsoximeter", att sätta på hans lilla stortå på natten. Det larmar om syresättningen i blodet skulle bli för låg. Sen gäller det att flytta larmet var tredje timme, så att inte den röda lampan som lyser genom huden ger brännskador.



I början lossnade larmet hela tiden och tjöt i tid och otid. Men hellre en massa falsklarm än missade anfall.



Inatt kom jag på att jag skulle prova att sätta en liten strumpa över tån, så nu sitter iallafall larmet kvar och vi kan sova lite mer sammanhängande tid.



Just nu tycker jag att allt känns ganska oroligt. Honungspojken däremot ligger bredvid mig och ger små glädjetjut ifrån sig, helt obrydd om vad som hänt.

13 kommentarer:

Emma sa...

Skönt att höra att han mår såpass bra just nu. NJUT av det! Skönt med larmet så kanske ni får sova lite i alla fall...Ta hand om er och krama fina honungspojken.

cpmamman sa...

Jag kan dom där ljuden i sömnen än i dag sedan Teklas tid i kuvösen.

Jag känner så för er och finaste pojken.

Liza sa...

Vad skönt att ni fått ett larm =)

Styrkekramar!!

inteutanmindotter sa...

Vad skönt att höra att lill-killen är bättre nu! =)
Va bra att ni fick er ett larm!
Kramar!

Gugge sa...

Hej på er !
Har den senaste tiden bara kunnat läsa din blogg via mobilen, men tyvärr har det inte funkat att skriva några inlägg.
Vill bara att ni ska veta att ni ofta finns med i mina tankar. Både när ni upplever stor glädje och när livet blir svårt, som det ju blev i söndags.
Jag är glad att det inte har blivit några mer anfall och att Honungspojken verkar nöjd och obekymrad.
Hoppas att ni har kraft och ork att möta svårigheterna i vardagen. Vila er så mycket ni kan när möjligheten finns, det behöver ni.
Stor kram från Gugge

Malin sa...

Tänker på er, ofta. Kram Malin

Jenny sa...

Hittar inga ord, men vill att ni ska veta att jag tänker på er familj ofta. Följer er lilla son i hans utveckling. Massor av kramar från en okänd Jenny.

Catrin sa...

Hej..
Tack för att du/ni delar med er...
Fortsätt att kämpa på

LillaBarn sa...

Lilla gubben. Och mina varmaste kramar till er allihopa... Hoppas att den där eländiga epilepsin håller sig borta nu, och att det bara var en engångsgrej. Skönt med larmet, men jobbigt att det måste flyttas var tredje timme. Jade hade en likadan när hon var liten på grund av sin svåra astma. Ni får sova i skift så gott det går. Tänk om man kunde hjälpa, men det går ju inte från andra sidan jordklotet. Många varma kramar kommer det härifrån iallafall, inte så mycket hjälp, men ändå...

Elin sa...

Så bra att ni fått larmet..mindre bra att larmljud liksom fäster sig och får en att sätta i halsen.....

Molls har ett ärr efter de där proberna..ett rött litet märke på foten som påminner mig om tiden i vår overklighet..fast det fick hon inte hemma, vi var noga...

Hoppas att lillpojken nu får slippa ont.

Mia sa...

Först vill jag börja med att säga som dig "jävla skitepilepsi"! Men skönt ändå att kramperna gick att häva och att ni är hemma igen.

Ett tips angående saturationsmätaren, så sätt den röda sidan mot nageln eller tjockare hud för det är den som bränner märken. Vi bytte fot när vi bytte blöja, inte så noga med exakta timmar.

Styrkekramar från oss

Zebbes mamma sa...

Hej

Tack för din fina kommentar inne hos mej, jag blev väldigt glad...

Har kikat in här hos dej, sitter med tårar i ögonen. Vilken söt liten pojke. Du skriver otroligt bra, så bra att jag glömmer att vända på pannkakorna jag steker just nu. :)

Jag ska i lugn och ro läsa igenom din blogg. Får jag länka till dej? Känner redan nu att jag lär följa din blogg varje dag...

Mvh Mia

Honungspojkens mamma sa...

Tack för alla era kramar och tankar - de behövs! Och, ni är ju några till som vet hur det är att sova och vakna till de där jobbiga pipljuden...

Zebbes mamma: Tack, vad fint du skriver och javisst får du det!