Vi hade fått en preliminär tid igår, 090909 klockan 09. Men så förra veckan fick vi veta att tiden flyttats fram till den 27:e oktober. Efter många turer ändrade de tillbaka tiden till igår, tack och lov.
Så, igår var en nervös dag. Skulle vi kunna fortsätta mata Honungspojken som vanligt, eller inte? Jag packade ner ett helt litet kök med flaskor, burkar, skedar och mat och var livrädd att det skulle bli slut på våra mysiga matstunder. Att vi skulle komma hem därifrån med matförbud.
En gigantisk röntgenmaskin filmade medan Honungspojken svalde och åt. Och - det såg bra ut! Det enda var att lite mjölk kom upp i näsan, men det gjorde inte så mycket. Nu är det fritt fram att fortsätta stoppa saker i munnen.
Sagt och gjort. Det första Honungspojken gjorde när vi kom hem var att köra in hela handen. Han sög så intensivt och glupskt att jag trodde handen skulle lossna. Men så vips åkte lilla tummen in helt perfekt i munnen - det händer inte ofta - och i nästa andetag snusade han sött efter en intensiv dag.
Inlägg
22 kommentarer:
Man ser hur god han tycker tummen är! KRAM
Åh, vilken underbar bild! Och så skönt att Honungspojken får fortsätta att mumsa mat.
Kram
Underbart att ni kan fortsätta med maten.
Kram till er.
Åh vilken helt underbar bild på en underbar liten goding. Härligt att han får fortsätta upptäcka nya goda smaker. Kram Lena
Fortsätt njuta av varje tugga! Och att tummar smakar gott vet Masarinen också :-) Blir varm i hjärtat av bilden!
Vad roligt att ni fick ett positivt läkarbesked! Jag säger som alla andra - han är jättego, er lille Honungspojke.
40-talisten
Å, han är en sagolikt vacker pojke eran Hugo! Kram Malin
Vad skönt att ni får lite positiva besked emellanåt! Vilken jättesöt bild, han är för go...
Vad roligt att ni får fortsätta njuta av era matstunder, er fina kille verkar ju veta att uppskatta god mat. Och tummen ser fantastiskt smarrig ut, den med! Kramar Jenny
Bara instämmer! Vad härligt att ha medvindar emellanåt! Man blir alldeles genomglad av den söta bilden!
Skönt med positiva besked!
Och framför allt när det rör en sådan sak som skänker både er och honom mycket glädje, något ni gör tillsammans!
Han har fantastiskt fina ögon, er lilla pojke!
Kram Linda
Tack! Ja, det var så skönt med positiva besked...
Kram
Men han är så söt så att man smäller av! Och det syns att han är duktig på att äta ;) Vad skönt med det positiva beskedet.
kramar
/petra
Vad han är vacker!
Honungspojken är så himla, himla fin.
Sv: Ja, visst är barn charmiga!
Vad skönt att ni kan fortsätta med maten som tidigare. Han ser så nöjd ut med tummen i munnen, Honungspojken.
Kram Anna
Så otroligt skönt att han får njuta av god mat för det är ju en krydda i livet. Jag säger det igen han är ju helt underbar man blir alldeles varm i hjärtat när man ser han skulle bara vilja krama han. Hoppas ni får en skön helg.
Kram/Carina
En riktig liten GULLUGEN är vad han är!
Hoppas ni får en supermysig helg! =)
Kramar!
Tack alla fina! Ja, visst blir man varm i hjärtat...
Kram
Har precis hittat er och har idag läst ALLA era inlägg.. vilken gripande historia! Och vilken underbar liten pojke! Såååå underbar!
Kram från mig!
Det var länge sedan som något berörde mig så mycket som din berättelse om honungspojken gör. Det var länge sedan som jag känslomässigt orkade känna med en annan människas öde som jag upptäckte att jag gjorde nu när jag sträckläst din blogg. Jag har till viss del stängt av en del av känslospecktrat, för jag orkar knappt med mig själv. För tre år sedan dog vår dotter sent i graviditeten och ett halvår senare fick vi avbryta en graviditet pga. trisomi 18 och grava missbildningar, bebisen skulle inte överleva fram till förlossningen. Dina ord i bloggen beskriver så bra och uppriktigt all den sorg jag själv går igenom och upplevt. Våra historier kan inte jämföras, jag kan inte på något sätt förstå hur man orkar se sitt barn dö ifrån en jag fick ju bara uppleva själva döden. Men ändå känner jag igen all den förtvivlan du själv sätter ord på, den nakna sanningen, den "starka människan" du är. Det uttrycket gillar inte jag... du är så stark som klarar det här.... man klarar det inte för att man är så stark, man blir stark för att man tvingas vara det, eller ja... man har ju inget annat val än att ta sig igenom dagen. Solen går ju tyvärr upp varje dag även om man inte alltid vill det. Jag blir så berörd av det du skriver, din kärlek till din fina honungspojke lyser igenom i allt du skriver. Och hur skulle man inte kunne avguda och älska den söta och charmiga pojke han är, det syns ju tydligt på bilderna! Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska hinna få många fler fina och glada stunder ihop med er honungspojke innan han tvingas lämna er. Något som jag lärt mig av min livshistoria är att ta vara på alla dagar, de är inte så självklara.
Många kramar från mig. Och historien om honungspojken kommer alltid förbli i mitt hjärta, och din blogg en av mina favoriter.
(Egentligen hade jag väl inte tänkt att detta skulle bli en kommentar på din blogg, men jag hittade ingen mailadress jag kunde maila till. Du väljer själv om du vill ha kommentaren eller inte)
Han är så gudomligt vacker.
En unik kille gjord av kärlek.
Kärlek
Skicka en kommentar