Jag försöker äta av frukosten som ställts in på en bricka. För mekaniskt skeden med yoghurt mot munnen. Idag ska CT-skallröntgen göras. H kan slippa sövas om han sover djupt. Jag ammar som sömnmedel, men han vill inte somna. Sköterskan tittar in då och då. Snälla lilla bebis somna då, så vi får göra undersökningen idag! Till sist sover han och vi kan gå. Jag gråter hela vägen dit.
Datortomografen upptar hela rummet. Vår lilla lilla bebis ligger i den stora kalla apparaten. Röda strålar lyser i ett kors över hans huvud. Vi får strålskyddande förkläde på. Overklighetskänslor. Jag är inte här. Jag tittar på en dokumentärfilm.
Vi kramar varandras händer. Ber en ramsa "sov, sov, sov".
H sover lugnt och stilla, helt ovetande om var. Vi går med honom tillbaka. Går i korridoren med tom blick. Tårarna rinner. Lämnar spår på golvet efter mig. Hoppas hoppas hoppas att de inte hittar något, iallafall inget stort.
Jag är livrädd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar