Efter en tid tycker vi att Hugo ibland gör en rörelse som ser lite konstig ut. Han vrider huvudet åt sidan. Ofta kommer det efter att han har ätit. Han är också lite rosslig i halsen.
Vi åker till Barnakuten. Jag bryter ihop. Tänk om det är kramper! Tänk om han har epilepsi! Hela min kropp skakar av oro i väntrummet. Jag gråter. En vänlig mamma kommer fram och hjälper mig snabbt till kassan. Hon tror att det är bebisen som skakar. Hugo sover sött i min famn. Jag förklarar att det är jag och inte bebisen som skakar.
Vi träffar en läkare och får lugnande besked. Han tror att det har med amningen att göra. Jag får rådet att glesa ut mattillfällena. Det kan vara reflux, att magmunnen inte är sluten så att maginnehållet kommer upp. Bebisar brukar då vrida på huvudet. Det kan behandlas med Losec. Läkaren säger att det med 95% säkerhet inte är några kramper utan att det har med magen att göra. Vi får en remiss för uppföljning hos en läkare där vi bor. Jag ber ändå om att få göra ett EEG, för säkerhets skull, bara för att. Vi kommer att få en kallelse längre fram.
Jag känner mig betydligt lugnare när vi åker därifrån. Typiskt mig att alltid tänka det värsta!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar