När Honungspojken kom till jorden

December 2008



Det är måndag den 15 december och jag har gått över tiden. Nu är det bara tre dagar kvar till igångsättning, om inte bebisen vill titta ut av sig själv. Men så på kvällen sätter det igång.

Blivande pappan går och lägger sig för att vara utvilad till födandet, då vi ska profylaxandas tillsammans enligt kursens alla regler. Han tar till sin superkraft och somnar i vanlig ordning inom loppet av en sekund. Yrar i sömnen: "Ring om det är nåt". Det sitter väl i ryggmärgen efter veckor av ständig beredskap.

Jag känner hur värkarna kommer allt oftare. Någon timme senare väcker jag honom och vi åker till BB.

Vindrutetorkarna går fram och tillbaka och vi åker genom decembernatten. Luften är tät av spänd förväntan. Jag har några värkar i bilen. Klockan är tre på natten när vi ringer på dörren till förlossningen.

Barnmorskan sätter en CTG-remsa över magen och jag sitter där jag sitter, inte helt bekvämt. När hon kommer tillbaka för avläsning säger jag att jag nog vill ha nåt mot smärtan, det börjar kännas jobbigt. Barnmorskan undersöker mig. Jag är redan öppen åtta centimeter. Ingen epidural här inte.

Allt går i rasande fart och vips så är lilla bebisen ute. Honungspojken tar sitt allra första andetag och skriker ut i världen att han är här nu. Klockan är sex på morgonen den 16 december 2008. Tre timmar hann vi vara inne på BB. Honungspojken suger sig direkt fast vid mitt bröst och där finns han sedan dess.

Vår älskade, efterlängtade bebis. Så fantastiskt fin. Så slät och ren. Inte alls så där fulhoptryckt och kletig som nyfödda brukar vara.
"Titta vad fint huvud han har" säger vi.
Tänk om vi bara vetat...