Januari 2009
Första chocknatten på sjukhuset pratade vi länge och gav varandra ett löfte som gav oss lite styrka och hopp att orka leva vidare. Vi lovade varandra att vi skulle skaffa syskon till Honungspojken. Livet skulle inte få förstöra mer än det redan gjort!
Men, som om allt inte redan är tillräckligt tragiskt så kommer nästa besked som ett slag i ansiktet:
Det är inte säkert att vi kan skaffa fler barn.
Tar detta helvete aldrig slut?
Hur mycket klarar en människa av?
Inlägg
2 kommentarer:
Usch att man ska få två jobbiga besked samtidigt. Jobbigt att hamna i ett sånt helvete. Kollat runt lite på bloggen och måste bara säga att eran fina pojke är riktigt riktigt söt. Ser ut som en helt vanlig rund och go bebis :)
Det finns ingen rättvisa i världen säger vissa... Men en sak som är rättvis är i allafall att Hugo fick komma till den mest varma kärleksfulla mamma man kan tänka sig, det skiner genom raderna.Du (ni) klarar det här, och inte bara det, ni sprider värme till många många. All lycka med er underbart söte honungspojke, och ta hand om varandra.
*kram*
Skicka en kommentar