Februari 2009
Jag kommer aldrig se mitt barn komma springandes emot mig med en färgglad teckning i sin hand. Jag kommer nog inte ens höra mitt barn säga mamma.
”Vad bra att han blir lugn av kroppskontakt,” sa någon
- som att inte ens det är en självklarhet.
Jag tvingas ständigt inse att ingenting är självklart. Vi kan inte ta något för givet. Det enda vi kan göra är att följa Honungspojken och låta honom visa vägen.
Kontakt är ett vitt begrepp.
Det mest grundläggande är kroppskontakt. Honungspojken blir verkligen lugn av kroppskontakt. Jag känner mig tacksam. Men också livrädd. För jag vill ha mer.
söndag 19 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch..jag minns det där. Vissa dagar bara gav jag upp. Tänkte att nej..hon (min tjej) kommer aldrig att se på mig och SE mig. Sa det till och med till teamet som kom hem till oss..när de frågade om jag fick någon kontakt.
Nu vet jag att hon ser oss. Men hon är fortfarande svår.
Kroppskontakt är värme och kärlek. Ta den och gläds. Blir han lugn av dig så betyder du något för honom.
Skicka en kommentar