Mars 2009
Jag lägger märke till varenda ryck och konstighet som Honungspojken har för sig. Jag ser tillslut bara epilepsi och avvikelser i minsta rörelse han gör. Men, som doktorn sa efter min detaljerade återgivning av diverse kroppsspänningar:
Det kan ju faktiskt vara en fis på tvären.
Så befriande. Det är klart att det nån gång måste kunna vara så, också för Honungspojken.
Tänkte inte på det.
fredag 24 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar