torsdag 16 april 2009

Skit också

Februari 2009



Vi gick på alla lockande blöjerbjudanden från Libero som regnade över oss. Så vi har köpt på oss en massa. Alldeles för många. I badrummet trängs nu trehundra oanvända liberoblöjor, 3-6 kg. Skit också! För du ligger redan två kurvor över snittvikten och väger långt över sex.

Tur att vi har din kompis Solen som får dig att le flera gånger per dag. Din kompis Pampers-Solen.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Han är väldigt söt din kille. Så att du vet!

Imsavimsa sa...

Hej, har läst igenom hela din fina blogg. Finns så lite man kan säga som tröst när hela världen rasat ihop och det värdefullaste man har är svårt sjuk. Men jag måste också skriva att jag kan förstå att det känns overkligt för han är ju så himla fin, rund och god och ler som bara bebisar kan. Svårt att förstå att han har lissencefali...

Vår son Victor hade (tyvärr måste jag skriva hade) en kusin som föddes med lissencefali och hon blev 3,5 år. Hon fick aldrig nån genetisk diagnos och hade flera andra medfödda skador förutom lissencefalin.

Jag skickar dom varmaste styrkekramarna från andra sidan Ålands hav. Styrka till dig och din man att härda ut. För trots att det känns nattsvart tror jag att det kommer en dag för er när det känns normalt att vara en handikappfamilj med ett svårt sjukt barn.

För oss tog det ungefär ett år innan vi hade omvärderat livet och tagit in allt det innebär att ha ett barn som inte är som alla andra. Att inte längre sörja det barn som inte kom utan att kunna glädjas åt det barn som finns. För det barnet ni fått vet inte om något annat liv än det han har. Han själv har ingen sorg utan sorgen är er.

Jag hoppas verkligen att Honungspojken trotsar alla diagnosers prognoser och lever länge. *kram*