När Honungspojken är fem veckor kommer första leendet. Först så där lite försiktigt, sen skiner hela ansiktet upp och ögonen lyser.
Det är väl ganska vanligt för små bebisar att det kommer då. Men Honungspojkens leende är inget vanligt. Det är något alldeles extra. Hans leende får mig att börja gråta. Vi som hört om handikappade barn som aldrig gett sina föräldrar ett endaste leende under hela sitt liv.
Tack älskade lilla bebis för att du kan le. Det kommer att göra livet lite, lite lättare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar