April 2009
Vi lämnar sjukhuset. Jag är tacksam över att det inte var något allvarligt. Men nästan ännu mera ledsen. När man lämnar sjukhuset ska man vara frisk. Honungspojken är tillräckligt frisk för att bli utskriven. Men det är inte ett friskt barn jag har med mig därifrån, Honungspojken är fortfarande så ofattbart svårt sjuk. Älskade lilla Honungspojke. Det är bara så hemskt alltihopa.
Jag är trött efter allt. Vi har träffat många under påsken och nu orkar jag inte vara mer social. Jag bäddar ner mig ett par dagar med Honungspojken. Jag behöver få sörja. Greppa det ogreppbara. Honungspojken hostar och rosslar, men vi bestämmer oss ändå för att försöka komma hem. Hem till pappa som har fått gå ensam med all oro. Jag längtar så. Det gör ont att vara långt ifrån varandra med alla känslor och tankar.
Vi bokar en ny flygresa och hemresan går bra. Det är skönt att komma hem. Men jag är trött, trött, trött.
Följande dag ska vi göra ett akut-EEG för att följa upp om den senaste epilepsi-medicinen har hjälp.
måndag 11 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Pluttgubben, hoppas att medicinerna har hjälpt. Vad söt han är, och duktig: han håller ju upp huvudet på sista bilden! Go Honungspojken!!!
Lilla gubben, han är så fantastiskt söt. Önskar verkligen jag kunde säga eller göra något som kunde hjälpa er på något vis, men jag är oförmögen. Kan bara säga att jag tänker på er.
Kram Catrine
Din blogg berör.
Även vi önskar att det fanns något vi kunde säga eller göra som kunde hjälpa er...men vi är oförmögna.
Vi tipsar dock om din blogg idag.
http://bloggtipsarna.blogg.se/2009/may/om-en-bebis-med-en-liten-hjarna.html
Kärlek och styrka till Er.
Jag har läst varenda ord du har skrivit, med tårar i ögonen och smärta i hjärtat. Hugo är underbart söt. Jag håller alla tummar och tår för att epilepsi-medicinen har hjälpt!
(Jag har lagt till dig på bloglovin')
Jag tänker på er och er lilla söta fina Honungspojke!
Kramar från Erika
Hej, jag har just läst igenom allt och sitter här med tårar i ögonen och klump i halsen. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag kommer tillbaka.
TACK för era ord...
Jag sitter med tårar i ögonen och läser dina inlägg. Det är svårt att hitta de rätta orden, så jag skickar i stället en varm kram till dig.
Skicka en kommentar