Kontakt.
Det är något av det mest fundamentala i livet. Om det skrev Hjalmar Söderberg för över hundra år sedan i "Doktor Glas":
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Man sänker plötsligt sina krav på livet. Det är inte mycket jag begär. Jag vill få kontakt med mitt barn.
Min största rädsla är att inte få det. Jag tror att jag klarar det mesta. Men inte det. Snälla, snälla låt Honungspojken bli en liten personlighet som vi får lära känna.
Inlägg
5 kommentarer:
Hej Honungspojkens mamma.
Vilken fantastiskt söt pojke ni har fått. Kan inte med ord beskriva att jag blir mycket rörd av din blogg. Jag är mamma till en pojke född med Down syndrom och hjärtfel. Han föddes oxå i december 2008. Jag förlorade min man i en hjärntumör 1:a mars i år. Han hade epilepsi av tumören och stesolid och krampmedicin var vår vardag. Vi fick vara en liten familj i 2 månader och det är aldelles för kort. Du får gärna titta in hos oss på:
fredricochjag.blogspot.com
Kram Fredrics mamma
Han är så himla fin, jag hoppas också att han får en personlighet. Kan han le mot er, så kan det väl inte vara en omöjlighet.
Hej igen, hittade en svensk blogg om Elliot som är 2 år med lissencefali: http://elliot06.blogspot.com/
Säg till om jag får länka och skriva och tipsa om dig i min blogg.
cpmamman: Javisst får du det! Jag ska gå in till dig och se vad du och Tekla har hittat på sen sist.
Skicka en kommentar