Mars 2009
Bredvid mig ligger världens sötaste lilla bebis och skrattar så han kiknar. Med pigga ögon och runda kinder. De knubbiga små benen och armarna pendlar ivrigt fram och tillbaka. Så full av liv!
Den grå röntgenbilden för evigt fastetsad i mitt inre. Så sjuk och trasig i lilla huvudet.
Bilderna krockar. Verkligheten går inte att förstå. Man kan bli schizofren för mindre.
Inlägg
1 kommentar:
Hej! Hittade hit via CP-mammans blogg. Har läst från början till slut med tårarna strömmandes nedför kinderna. Fast jag sitter på jobbet. Vill bara sända dig en massa styrkekramar och önska er lilla familj lycka till. Fast vi aldrig träffats känner jag så otroligt med er lilla Honungspojke. KRAM, Lotta.
Skicka en kommentar