Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Honungspojkens mamma
- Jag är en mamma som matar min Honungspojke med kärlek och tårar. En mamma som tar orden till hjälp för att orka vidare när livet inte blir som man tänkt sig. Som skriver för att Honungspojkens liv inte ska gå omvärlden omärkt förbi.
Några bloggar om andra små
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
8 kommentarer:
hej, jag har precis hittat din blogg. Jag har läst allt du skrivit från början till slut och jag gråter mej igenom varje ord. Min egen lilla kämpe är född i oktober -08 och han är så lik din honungspojke! De ser nästan lika dana ut! Jag vet hur du känner... mitt lilla hjärta har också en hjärnskada och epilepsi. Hur stor skada han har är svårt för läkarna att svara på i nuläget.Varje dag är jag rädd att förlora honom. Kärleken är så stark och sorgen är så stor! En styrke kram från en väldigt ledsen mamma
Hej Honungsmamman. Jag hittade hit från Masarinmamman. Jag läser och gråter och förstår din sorg så väl, fastän alla sorger är olika. Jag har just gått igenom en stor förlust och är förvånad över att jag fortfarande lever och att livet går vidare som vanligt runt omkring mig. Din fina pojke ser så pigg och rund och go ut på bilderna att det känns svårt att tänka något annat än att det kommer att gå alldeles utmärkt för honom. För mig var det ett sätt att överleva en svår tid av förtvivlan. Att hålla hårt fast vid hoppet om att det skulle gå bra. Det finns inget annat sätt att klara sig helskinnad igenom. Kram
Klart jag försöker igen! Ett leende är ett leende är ett leende. Ta dem till ditt hjärta allihop. När min systers pojke dog i cancer skrev vi i dödsannonsen Jaques Werups ord; "Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig". Så stort och så svårt det är att ta in det, här och nu, när den största kärleken gör så ont. Jag tänker på er och kommer att återvända många gånger. Varma hälsningar en liten mamma som just nu är vilse i Alströmland. Kramar!
Anonym:
En till liten en...
Om du vill får du gärna skriva och berätta mer i ett mejl till: honungspojken@yahoo.com
börjaom: Jag ska sätta mig ner i lugn och ro sen och läsa om er resa.
Malin: Tack!
Läser orden sakta och de känns. Ord att hålla i handen när vilsenheten tar en i sitt grepp.
Hej Honungspojkens mamma!
Du har en fantastisk fin liten pojke och en väldigt fin blogg.
Jag har en kille på 2 år som har 22q11-deletionssyndrom och i många av dom svåraste stunderna har jag sökt och fått stöd genom bloggandet. Hoppas att du kan hitta samma stöd när det behövs som mest.
Jag hoppas det är ok att jag länkar till dig.
Kram Prinsmamman
Prinsmamman: Tack för dina ord, ord kan betyda mycket. Jag har faktiskt läst ibland i din fina drakflygarblogg och jag kommer fortsätta med det!
Och vad roligt att du vill länka till mig.
Kram
Hej.
Jag fixar det inte riktigt. Jag hittade hit via en kommentar du skrivit hos mig för ett tag sedan, och läste. Efter några inlägg satt jag bara och lipade rakt ut.
Jag tänkte att jag måste återkomma och säga något.
Men vad?
Livet är inte rättvist.
Jag ska komma tillbaks, jag lovar. Och jag ska skriva något bättre. Men jag pallar inte nu.
Heja er!
Abbes pappa: Tack för dina ord. De var alldeles tillräckligt fina som de var... Välkommen hit igen!
Skicka en kommentar