Jag har sakta börjat orka ta till mig nyheterna i omvärlden igen. Men då ska det vara något som berör. Som idag.
DN skriver om sjuksköterskorna på Sjukvårdsrådgivningen som får bonus om de avslutar telefonsamtalen tillräckligt snabbt. Tusen kronor mer i månaden om de håller sig under 3,48 sekunder.
Det är lite som när jag var femton och sommarjobbade på hotell. Bäddade sängar på ackord, så svetten rann. Bäddningen kanske blev lite sisådär, men fort gick det. Och kanske var det inte hela världen om en hotellgäst nån gång fick dra lite extra i lakanet för att ligga skönt. Ibland är det bra med morot. Ibland inte.
För det där med att ge råd på ackord. Det kan ju vem som helst räkna ut att det äventyrar kvalitén. Att man kanske inte lyssnar riktigt lika uppmärksamt om man gör det på tid.
Nej, det allra viktigaste inom vården är inte maximal effektivitet och minimal vårdkö. Tycker jag iallafall. Inte om det är på bekostnad av kvalitet och mänskligt bemötande. Och sånt tar tid - och tid kostar pengar. Därför tror jag inte på bonussystem i sjukvården, utan på mer resurser.
Bolaget Medhelp som infört idén med råd på ackord fick en stund i rampljuset. Med riktigt dålig publicitet. Svenska folket rasar efter DN:s artikel. Och tur är väl det. Bolaget backar.
Och jag hoppas att Honungspojkens läkare kommer fortsätta ta sig tid när vi pratar i telefonen.
Inlägg
9 kommentarer:
Oj, vad din blogg berör mig, du skriver så himla fint om din pojke. Har inga egna barn och kan nog inte på långa vägar förstå vad ni går igenom, men mina tankar är att han nog är glad att ni finns där och gör hans liv till ett bra liv, efter omständigheterna.
Vad rasande arg jag bel när jag läste nyheten. Jag förstår inte hur man tänker. Kramar!
Jag har en kompis vars dotter var sjuk och hon ringde då till sjukvårdsupplysningen. Först så sa dom att det inte var så farligt och att hon skulle ge henne alvedon, men precis innan dom skulle avsluta samtalet så hörde telefonisten hur dottern lät när hon andades och sa åt min kompis att åka in. Och tur var det eftersom det var RS-virus! Men tänk om telefonisten hade haft bråttom, vad hade hänt då?
Har precis läst bloggen från start och vill bara slänga in ett "heja" till hela er familj!
Vilken helt underbart söt liten kille!! Och vilken tur för honom att han fått världens bästa mamma! Det är helt vansinnigt orättvis för er, och jag blir helt genomblöt av tårar av att läsa det, men trots allt är jag säker på att er lille skruttis är lycklig med er och älskar när ni ler mot honom och pratar med honom, att kramar hjälper längre än man kanske tror, och att ingenting nånsin är meningslöst. Och att jag aldrig kommer att ta något för givet mer. Kramar till er!!!
Det är precis likadant här. Sjukvården är faktiskt sämre här på flera områden, och har man inte sjukförsäkring så är det inte alls kul längre... Det är väldigt nedslitet också, när min dotter var inlagd fanns bara en dush på en hel avdelning. Kaklet i duschen var trasigt, fuktskador i taket och en död kackerlacka i tvålkoppen. Fast de tog väl hand om min tjej, och det är väl huvudsaken egentligen. Hoppas ni haft en bra dag. Krama lillkillen.
När jag ringer brukar jag alltid inleda samtalet med att Elliot har hjärtfel( även om det inte har med saken att göra just då ). Jag har alltid blivit bra bemött och dom vill alltid kolla upp honom för säkerhets skull. Men visst är det konstigt att man behöver "skrämmas" för att man ska bli tagen på allvar.
Tack för ett fint inlägg. Berör mig extra mycket eftersom min fina pojke inte skulle ha varit hjärnskadad idag om sjukvården agerat annorlunda.
Tack för att ni delar med er av era tankar och erfarenheter. Och tack för kramar!
Skicka en kommentar