Jag vet att jag redan har lämnat en kommentar till detta inlägg. Lilla honungspojken är helt underbar,men hans mamma är också värt allt beröm i världen. Att orka med såsom du gör och finnas till för din lilla nallebjörn såsom du gör, är beundransvärt. Många kramar till er.
jag heter Kristina och jag har läst denna blogg sen i går kväll. Liver är så fruktansvärt orättvis och inget jag säger kan trösta dig. Men många berörs av er berättelse och bilderna på din underbare fina supersöta lillpojke. Han är fantastiskt fin!
Jag är en mamma som matar min Honungspojke med kärlek och tårar. En mamma som tar orden till hjälp för att orka vidare när livet inte blir som man tänkt sig.
Som skriver för att Honungspojkens liv inte ska gå omvärlden omärkt förbi.
När Honungspojken var en månad gammal fick vi helt oväntat det värsta besked man kan få som förälder: "Ert barn har en allvarlig hjärnskada och svårbehandlad epilepsi. Vi vet inte hur länge han kommer att leva."
Honungspojken är född i december 2008 och har en ovanlig diagnos som heter Lissencefali. Det betyder slät hjärna. En kromosomskada gjorde att hjärnan inte veckade sig alls. Han har därför en mycket liten hjärna. Precis som Nalle Puh.
11 kommentarer:
Finaste lille gossen...
Han är så fin lillkillen, näst finaste killen jag sett (efter min egen såklart...).
sicken sötnos
Han är ju helt underbar! Pussa honom från tant Hanna.
Jag vet att jag redan har lämnat en kommentar till detta inlägg. Lilla honungspojken är helt underbar,men hans mamma är också värt allt beröm i världen. Att orka med såsom du gör och finnas till för din lilla nallebjörn såsom du gör, är beundransvärt. Många kramar till er.
Vilken fin och bra blogg du har, den berör verkligen!
Kram till dig och finaste Honungspojken!
Malin och Dakota: Tack!
Jenny: Jag såg just på din hemsida att du tipsat dina läsare om Honungspojken. Vad glad jag blir och vad fint du skriver om oss! Tack snälla du.
LillaBarn: Vi behöver alla kramar vi kan få...
Hanna: Hej Hanna! Han är redan pussad från dig. Stor kram tillbaka.
jag heter Kristina och jag har läst denna blogg sen i går kväll. Liver är så fruktansvärt orättvis och inget jag säger kan trösta dig. Men många berörs av er berättelse och bilderna på din underbare fina supersöta lillpojke. Han är fantastiskt fin!
Hur det nu än är med Honungspojkens hjärna så ser jag på alla bilder att han är ett lyckligt barn - och väldigt älskad!
Hälsningar
Erika
Kristina: Tack för dina ord!
Anonym: Ja, så är det nog iallafall...
Han är verkligen helt underbar!! Han ser ut att vara hur nöjd som helst =)
kram
Skicka en kommentar