April 2009
Så var det dags för EEG-undersökning nummer fem. Nu börjar vi kunna rutinerna.
En och en klistras elektroderna fast på Honungspojkens huvud. Och så på med nätmössan. Snart ligger han snällt i min famn med mössan på. Han är så söt och ynklig att det gör ont i hjärtat.
Jag pratar med sköterskan. Utan att gråta den här gången. Undersökningen avslutas och elektroderna plockas bort. Kvar sitter tuggummiklister i Honungspojkens ljusa hår, som har vuxit sig längre än sist. Och kvar sitter en känsla av att epilepsin har förvärrats.
När vi går ut i korridoren ser jag sköterskan som gjorde det allra första EEG:et och får ont i magen. Ångesten väller över mig när jag blir påmind om första gången vi var här.
Åker hem och väntar på att läkaren ska ringa. Jag känner mig inte särskilt hoppfull.
Så var det dags för EEG-undersökning nummer fem. Nu börjar vi kunna rutinerna.
En och en klistras elektroderna fast på Honungspojkens huvud. Och så på med nätmössan. Snart ligger han snällt i min famn med mössan på. Han är så söt och ynklig att det gör ont i hjärtat.
Jag pratar med sköterskan. Utan att gråta den här gången. Undersökningen avslutas och elektroderna plockas bort. Kvar sitter tuggummiklister i Honungspojkens ljusa hår, som har vuxit sig längre än sist. Och kvar sitter en känsla av att epilepsin har förvärrats.
När vi går ut i korridoren ser jag sköterskan som gjorde det allra första EEG:et och får ont i magen. Ångesten väller över mig när jag blir påmind om första gången vi var här.
Åker hem och väntar på att läkaren ska ringa. Jag känner mig inte särskilt hoppfull.
9 kommentarer:
Lilla söta honungpojken, fy så orättvist. Ni finns i mina tankar så mycket.
Hoppas, hoppas, hoppas att det inte har blivit värre. Jag hoppas så att det har blivit bättre. Måtte min favvokille (näst efter min egen) bli bättre. Angående kommentarerna, så önskar jag att alla fick ta del i din och Honungspojkens berättelse. Den är så otroligt vacker och fylld av kärlek, sorglig och glädjefylld, allt i en salig blandning. Att vi får lära känna din fina pojke är fantastiskt. Du är fantastisk, och din man likaså. Jag önskar bara det fanns något jag kunde göra, och vad jag önskar jag kunde få ge lille nallebjörnen en kram. Ge honom en extra kram från mig!
Du är stark! Honungspojken är alldeles säkert lycklig innifrån och ut så länge han får vara med dig, och sin pappa. Många tankar går till Er...
Förstår att det måste vara en fruktansvärd oro!
Men försök ta en dag i taget...
Honungs pojken är en kämpe!
Och väldigt väldigt söt!
Erika
Hej. Har kikat på din blogg ett tag och det är helt gripande vad jag läser. Du är en fantastisk skrivare och man kan verkligen känna med er och jag hoppas INNERLIGT att allt ska gå väl. Jag slänger styrketankar till er. Kram från oss i Örebro.
Han är så underbart fin din lille honungsprins, och han har vverkligen tur som har dig.
Håller nu alla tummar vi kan för att ni ska få ett bra besked snart. KRAM
Jag kollar hur ni mår varje dag och håller tummarna så hårt, så hårt för att läkarna säger något bra.
Jag skickar en puss till den fina lilla honungspojken.
/petra
Läser varje dag om hur ni kämpar! Håller tummarna för bra besked!
Tack för alla kramar, tankar och hållna tummar. Vi behöver det...
Skicka en kommentar