På en solvarm brygga ligger vi i timmar i dag och kramar Honungspojkens kortisonrunda kinder. Nu är det bara två sprutor kvar. Han ligger stilla, stilla, med spända små fingrar i spasticitetens grepp. Två mjuka tussar att krama gör gott.
En vilosam stilla dag. Utan leende, men med många kramar.
.....................................................
Inlägget var just klart när det precis nu, för en minut sen, gnistrade till bredvid mig och datorn i sängen. Jag fångar dagens allra första leende med kameran och kan somna gott på det.
Inlägg
11 kommentarer:
Du ser, nu kom det underbara leendet fram igen. Jag hoppas och tror att det kommer tillbaka mer och mer nu.
Är så glad för er skull....och för världens goaste Honungspojke också är klart.
Stor kram från Gugge
Hans leende värmer ända in i själen och jag hoppas att ni sov riktigt gott i natt allihop.
Han är alldeles ljuvligt fin, den lilla honungspojken.
/petra
Åh, vad härligt att få ligga på en brygga i vårsolen och lyssna på vågskvalpet... Och vilket fint leende, hoppas han fyrar av flera såna i fortsättningen!
Det leendet smälter jag för! Kram
Vilken Goding!
Se där, en livsnjutare!
Finaste, fina, vad jag önskar er det leendet ofta!
Tack för att du skriver den här bloggen. Du skriver väldigt bra. Jag har följt bloggen sen du startade den och jag tänker på dig och din lilla familj flera gånger varje dag. Håller tummarna och hoppas att honungspojken ska svara upp bra mot behandlingen han får.
Varma hälsningar,
Peter
Tack, tack, tack allihopa för att ni skriver så fint och tänker på oss! Kram
Peter: Vad roligt att du följt oss så länge...
Hans leende går rätt in i hjärtat. Varm kram till er alla.
Underbart med så härliga inlägg från dig, ock så vackra bilder på Honungspojken, han är så söt,ock att få ligga å lapa sjö&sol är bra för själen:)
Så glad för er skull hoppas med alla krafter att medecinen hjälper ock att han ska få vara nöjd, lungn , trygg ock obeskrivligt älskad.
//Tilly
Skicka en kommentar