Vi är glada att vi kom iväg på vår resa, även om det är med sorg i hjärtat vi kommer hem till våra föräldrar. Påskresan hade vi bokat innan beskedet. Innan det ofattbara. Medan Honungspojken fortfarande var ett friskt litet barnbarn med livet framför sig.
Men det känns viktigt att alla får träffa Honungspojken.
Slappar i badet hos mormor och morfar
Kollar in kompisen hos farmor och farfar
Med halvöppna ögon
Under påsken har Honungspojken nästan inte haft några synliga kramper alls. Kanske hjälper medicinen. Däremot har han börjat kännas alltmer "borta" eller inne i sig själv de sista dagarna och har ofta ögonen lite halvöppna. Så nånting är det som inte är bra.
Vi får ändå en skön påsk med släkt och vänner.
Ända tills dagen innan vi ska flyga hem.
Inlägg
5 kommentarer:
Lilla gubben, vad han är fin. En sån liten kämpe...
Du skriver otroligt fint om din son och er ofattbara situation. Tack för att du orkar dela med dig. Det är en ära att få träffa er Honungspojke.
LillaBarn: Visst är han!
Mikaela: Tack! Såg att du skrev fint om Honungspojken i din blogg...
Hej !
Sitter här och läser bloggen om er söte lille son. Jag blir så berörd av detta, gråter och känner en så stor sorg över att den här fine killen skulle drabbas av detta.
Jag förstår att framtiden för Hugo är oviss men jag är så glad över att han hade den stora lyckan att få födas in i en familj där han får känna så enormt mycket kärlek från sina föräldrar. Trots sorgen så är värmen och kärleken som ni känner för er pojke något som så starkt känns i bloggen.
Jag är glad att jag på det här sättet får lära känna er vackre Honungspojke och att jag får följa historien om honom i denna fina blogg.
Kram till er / Gugge
Men vad hände dagen innan hemresan? Det låter läskigt.
Skicka en kommentar